måndag 20 februari 2017

Varmvattensberedare och silkesstrumpor

Jisses, vad det fladdrar och flyger i skrivklådan idag - igen.
Talträngd är en synonym.
Långt samtal med fin norska i Värmland på hennes födelsedag, 76 år och lite halt säger hon.
Goda skratt, jag är halt i huvudet.
Hon kan bli opererad, det kan inte jag.

Vattenbrist har vi och kan få mer i dessa omställningstider av väder. Jag kom att tänka på hur det var då jag växte upp. Då vi skulle bada - för det var väl det vi gjorde - så sattes varmvattensbehållaren på 3. Det var det högsta och jag vill minnas att den kunde gå i kokning. Då fick vi skruva ner till 1.
Vi var tre i hushållet, så den sist badande badade ljummet.
En energibesparande tingest minsann.
För ännu längre sedan, då vattnet bars in så värmdes det upp och alla badade i samma vatten, den yngsta sist har jag för mig. Tvagas till julen med tjärtvål.

Silkesstrumpor med söm bak hade min mormor.
En gång var hon med oss på ferietur på norska Sörlandet.
Fläktremmen gick av och vi körde flera mil på en av mormors silkesstrumpor innan vi kom till en verkstad.
Reparatören sa att det var tack vare sömmen!

söndag 19 februari 2017

Vem är jag och hur det är

Jag är så skrivsugen. Tror minsann jag blivit beroende.
Ute snöar det och är grått fast det är vitt.
I fredags såg jag Skavland. Han är en fena på att ta in spännande män. Denna gången "ett med naturen" norrmannen Lars Monsen.
Han har tillbringat 45OO  dygn ute i tält, gående, paddlande på vatten över stock och sten och ner i dalen och upp på fjälltopparna. Han har hundar i fläng och kör hundspann. Ibland har han en hund med sig på tur!
Jag har varit med på många av dessa turerna, en av mina bästa vänner i media är NRK play.
En skön kvinna var också med, i Skavland alltså. Hon kunde mycket om huden hon.
I den sammanhangen framkom att det inte är så hälsosamt att duscha titt som tätt.
Där ligger Monsen gott an, han har haft 60 dagar i samma kläder i sträck utan dusch, bara en kall avrivning i fjällbäckar, hav och tjärn.
Det var inte alls farligt tyckte hudvänliga damen.
Jag kom att tänka på några fall inom vården, där personerna dog ganska snart efter att de blivit regelbundet badade eller duschade.
Ett minne jag har är koskit mellan tårna. Naturbarn på sitt sätt.

Monsen bytte ut tänderna också. Tandvärk med akut infektion är inte överlevnadsbar när han är på tur. Det är att leka med döden på allvar.
Tänker också på den uppsjö av produkter för dusch. Så helt i onödan då.
Själv är jag en tvättlappsfantast.

En liten rapport om tillståndet" tavla in mig".
Ja, jag har att göra och ja .... jag hinner. Det kommer hjälpare till residenset då tiden är inne, så det löser sig.
Utan de skulle det inte gå ihop för mig!
Jag har gott om tid, mentalt behöver jag det. Nästan dubbelt upp.

Resten lämnar jag åt slumpens tillfälligheter, den metoden tillhör den lösningsfokuserade gruppen.
Två problem har jag: Signatur och åt vilket håll tavlorna ska vara.
Abstraktheter har ju flera sidor och inget är rätt eller fel. Signaturbekymret är av en nära intill-liggande personlighetsklyvande faktor.
Jag har ju numera en Klara Ovidia också i mig. Och så den gamla vanliga Tove då.
Efter samråd med min väninna Elaine på Ekerö, som är konstnär på riktigt sedan många år, så skriver jag det jag för tillfället är ....
Så är det och det är underbart att ha utrymme inom sig.

Besök av mig kommer att bli oregelbundna.
Ni är varken gömda eller glömda :-)
Klara Ovida, min hemsida är öppen igen.
Må gott gott!

fredag 17 februari 2017

Nyfiken - veckans rubrik

Anki har gett oss veckans rubrik  nyfiken!
Hela veckan har jag  gått  med nyfiken i mitt huvud. Jag har betraktat mina medmänniskor och skådat inom mig själv om fenomenet.
Skrivklådan river
så jag skriver
fast det inte var tänkt så
se bara så det kan gå.

Så spännande det blev, höjden av nyfikenhet är när den leder till mer nyfikenhet.
Alltså nyfiken på nyfiken :-)
Nu kom mina gömmor gott med, jag har ned- och antecknad, fann en hel mapp ....
Nyfikenheten är motorn i vår utveckling. Ledbanden i knäna samarbetar med hjärnan och vi tar oss fram, hittar jag på en knappt läsbar hopskrynklad lapp.

Nyfikenhet är en psykisk egenskap som ger impuls till utforskande och leder till inlärning. Den inre viljan att veta. Således är inte nyfikenheten i sig ett ett beteende.
Hm ....
Nyfikenheten mynnar ut i en process som inleds med information och på så sätt skaffar en sig nya kunskaper.
Jeg er rett og slett nysgjerrig! Jag är rakt av nyfiken.
På vad? Men snälla ni - på livet förstås!
På alla människor och det som vi alla är en del av. Vetenskapen, språket, livet före mig.
Ohejdat?
Om en inte frågar får en inget veta. Det är inte sant, iallafall inte helt sant. En del människor är så upplysande i sin framfärd så en får allt en önskar och lite till. Som en öppen bok.
Hur vet jag det?
Om du är en smula nyfiken så fråga i kommentaren :-)
Så är vi där igen - mötet mellan människor.
"Alla möten borde vara så", säger Hjalmar Gullberg, som levde1898 - 1961, "om att byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå"
Nyfikenhetsvägen tänker jag.
En variant av nyfikenhet är den som inte drivs av den intresserade varmhjärtade omtanke och längtan efter nya insikter;
Den som gräver och frågar, en negativ variant av nyfikenhten -  för att få veta och ha något att fara vidare med - för skadeglädjens skull kanske? Eller i brist på att ha samtalsämnen må hända. Dold ligger nog en rädsla att prata om sig själv kanske.

Onyfikenhet kan leda en in i stagnation. Den ska en tillåta sig i vilande syfte. Men inte för länge.
Övernyfikenheten har jag redan redogjort för här ovan.
Lagomnyfikenheten borde  vara måttet, men det är inte så roligt  gå runt hela tiden och vara lagom. Nyfikenheten varierar ju.
Finns det en etisk sida inom nyfikenheten, en sund moral som vägleder? Något åt det impulskontrollerande hållet?
God och sund nyfikenhet som leder en vidare. Eller varför inte få en repris med en vidgad vy?
Utsikter-att-få insikter-nyfikenheten är en stimulerande tanke.
Omsätter en den i verkligheten, då går det i marschtakt  över stock och sten ... slutar med ett adagio av skönnjut.
Nyfikenheten är nog en färskvara ...
En del av kommunikationen.
Är nyfikenheten en känsla?
Nja - ej

Albert Einstein,  f.1879 - d.1955, har sagt:
"Det är ett mirakel att nyfikenheten kan överleva dagens utbildning"
Det sagda då står sig gott nu.

Nyfiken på vad du ser?
Övriga skrivare hittar du till höger i menyn.

tisdag 14 februari 2017

Gems Weekly Photo Challenge

Hos Sanna finner du orden och deltagarna i ord&foto.
Now it´s shoe-time.
Ett ordspråk lyder: Sko sig; på andras bekostnad.
Feather one´s nest; line one´s pocket/purser.
Nu ska jag inte sko mig på andra utan sko mina fötter: eftersom jag har två så blir det mycket skor :-Par i sko!
Högklackade skor är läckerstiligtkvinnligt!
Jag har så mycket vingel i mig så det funkar inte för mig.




De här röda med 4 cm klack inköptes till en föreställning av My fair lady på Säffleoperan. Jag var nyförälskad och då kan en ju få för sig vad som helst.
Förutom skorna, så  köpte jag en snäv svart kjol, knälång, med ben som timmerstockar gör sig inte kortkort. En vit knytblus. Målade naglarna, och satte dit läppstift. På läpparna alltså. Med läppstift pratar jag inte. Händerna blir så tunga. Kjol och knytblus är ju helt åt fanders. För att inte tala om skornas felplacering. Jag var tyst, tillknäppt och underlig. Föremålet för förälskelsen kände inte riktigt igen mig. En komplimang för utstyrseln fick jag men ...
I övrigt var föreställningen underbar.









Så ser min skohylla ut, notera plattheten!








Dock är jag inte plattfot; jag har de vackraste vrister, det fick jag veta av en man som satt några bord bortanför mitt bord på ett matställe i Oslo. Han tog rosen ur vasen på sitt bord och överlämnade till mig: Han skulle aldrig glömma dessa vackra vrister, sa han.
Timmerstocksben med vackra vrister således framlever jag :-) och sticker fötterna i platta skor.

lördag 11 februari 2017

Tålamod - veckans rubrik

Anki är vår rubrikör i februari.
Övriga i rubrikgruppen finns till höger i menyn.
******************************************
En tålmodig människa var min farmor.
"En får smöre seg med tålmodighet" var hennes råd.
Jag trodde först att det var en tub med salva.
Faktum är det en god tanke när tålamodet tryter. Smörj in runt hjärtat och hjärnan. Gesten blir symbolisk och har en underbar verkningskraft.
Min mormor var mindre tålmodig,  min mamma var otålmodig.
Själv har jag blivit mer tålmodig med åren. Jag tror jag att jag har all världens tålamod när det gäller att ha det tålamodet.
Som yngre ville jag helst ha gjort allt innan det var dags om en säger så.
Jag har ju ett arv att bära :-)
Det kallas sprängd tålamod och uppstår då en ständigt är på språng. (Min tes)
"Tålamod är en dygd" minns jag att min mormor sa, hon som hade mindre tålamod.
Ligger det inte värdering där och flyter? Att inte hänfalla åt okontrollerade känslosvall som tålamodsbrist utgör?
I dag pratas mycket om självkännedom och acceptans, för mig blir då tålamod en del av det.
Att lära känna sig själv och finna en acceptans är en fin liten nyckel till ett gott liv i tålamod.
Att förstå och finnas till. Finna en sammanhang åt sig själv med andras.

Tålamod är då en personlig egenskap ... moralisk eftersträvansvärd, det nämns både i Bibeln och Koranen, enligt min vän Wikipedia. I Bibeln är däremot inte tålamodet en av de fyra kardinaldygderna eller de tre teologiska dygderna.
Kardinaldygderna, de viktigaste inom grekisk filosofi, vishet, mod, måttfullhet och rättrådighet. Sokrates var en spännande man, föddes ca 469 f.Kr.
Han dömdes till döden av Atens folkförsamling 399 f.Kr.
Sokrates sågs som en gåtfull figur, han ansåg att all dygd  utgjorde en enhet och det viktiga var att just -  känna sig själv. 
Senare tillfogade  kristna  filosofer tro, hopp och kärlek.

Personligen tänker jag också på tillit till som en del av tålamodet. Förnuftet är en annan faktor i mina tankar.
Sigrid Undset, (1882 - 1949) som skrev trilogin  om Kristin Lavransdotter har sagt:
"Tålamod är en förtalat dygd, kanske därför att den är svårast att utöva"
Enl. nordspråk.se

Långmod är en synonym till tålamod, tolerans och fördragsamhet  likaså.
Min mormor igen:
"En skal leve i fred och fordraglighet med hverandre"

Men jag tänker också att ha för mycket tålamod till allt  inte är särskilt klokt i det långa loppet. En ska stanna upp och tänka till, gå ut med plakat då och då, skriva insändare, motioner, göra sin röst hörd genom upprop och kämpaglöd. En bra variant på otålamod utlöst av missnöje och eller kritisk granskning.
Befogad missnöje ...

Jag kom i ett ett 'svall av känslor' för rubriken så att.
Nyfiken blev jag på begreppet tålamod :-)
Nästa vecka är rubriken skriver vi just nyfiken, nu flätade jag in det här och således blir det inget från den här kanalen.

tisdag 7 februari 2017

Gems Weekly Photochallenge

Veckans ord&bild är  vatten

Här hos Sanna  hittar du orden och alla de som deltar i leken.. 

Vatten är livgivande, vatten tar också liv. Havet, insjöar, älvar, forsar, floder och små bäckar som rinner och kluckar snart nu - vårbäckar friska leka och viska med vårvindar friska :-









måndag 6 februari 2017

Cool Happy Love


Hej å hå !
Nu blir det delpausa - läge här på bloggen.
En tid framöver kommer jag att bara skriva Veckans rubrik och Gems Weekly Photochallenge
och besöka de som är med i dessa grupper.

Min hemsida www.klaraovidia.se kommer också att pausa.

Jag ska "tavla in mig/utställningsförberedelser" + lite annat smått och gott, det kommer mera  då tiden är inne   :-)

Må gott alla!

See you ↖↗↘↙→←






söndag 5 februari 2017

Hörnfilosofi 2

Att ställa sig i ett hörn. Att välja att ställa sig i ett hörn under en föreläsning om givna påståenden.
Hörn 1: Ja.
Hörn 2: Nej
Hörn 3: Har ingen åsikt
Hörn 4 : Vet ej.
Ta ställning.
Frågan utökas och de tvärsäkra valen blir inte så tvärsäkra längre.
Själv kan jag vara/är en som far från hörn till hörn - för jag är en sån där som gärna svarar ja, det beror på det .... du ser själv, i kan vara är och då blir det synligt vilken velepotta som finns inom mig fast jag också är (tvär)säker?
En skolväninna sa en gång att jag var lite av och till - eller var det till och från?
Förr sa en om någon som inte var klar, tydlig och stod på sig och tog ställning att den vände kappan efter vinden och höll med den en sist talade med. Som en värdering av personen.
Många kappor har blåst i mina vindar, till och från av och till.
När jag lyssnar på någon lever jag mig så in vad den personen säger och finner fler paralleller med mitt. Så stängs min hjärna tills nästa intryck kommer. Nej, så är det inte alls, den är stängt utåt, men inuti är det ett djävla liv - jag bearbetar, men märker det inte för en ny vind kräver en kappa till då någon annan säger något tänkvärd och bra som jag inte tänkte på ...
Så ja, jag velar runt i fyra hörn och väljer utan att veta det: Mitten som inte är ett hörn utan en cirkel. Rundgång.
Filosofi är som en orientering, en måste inom alla kontroller för att få en stämpel.

fredag 3 februari 2017

Längtan - veckans rubrik

 Anki på bildbloggen är vår rubrikvärdinna i februari. Tacksamt tickar skrivet hos mig!
Först ut är längtan.
Några längtor är så att säga allmänna, som att längta till våren, sommaren och ljuset, advent mm.

Längtar vi för att leva? Eller lever vi för att längta?
Längtans längtan längta.
Min längtan är på det viset att jag befinner mig väl i själva längtan, det lilla i vardagen. Som att få gå och lägga mig, ligger där och längta till morgonen, men inte är det så bråttom, så till tekoppen. Det som vidare ska ske under dagen.
Då är längtan stilla och jag kan vara i nuet.
Visst inträffar det att en längtan blir olidlig, förknippad med svårigheter, kommer att dröja innan den blir tillfredsställd. Så kan tillfredsställelsen innebära svåra konsekvenser som ger ännu mera längtan efter att det ska vara över.
Jag har skrivit några inlägg om en påhittad Parterapeut som träffar ett par som är förälskade i förälskelsen.
Då är längtan knuten till ett sökandet efter något, och det sökandet kan så lätt ge fler sökningar.
(Du hittar de parterapeutinläggen i arkivet om du så önskar, det var i det första vill jag minnas)

Längtans blå blomma
förgätmigej
*******************************************
Khalil Gibran, född i Libanon  1883, dog i New Yourk  1931, skriver i sin dikt:
Ert barn är inte erat barn
De är söner och döttrar av själva livets längtan efter sig själv ..
                                     
Han var också konstnär, det finns mycket längtan i hans tavlor tycker jag.
Du hittar på google om du vill se.
                                             **********************************

Varje torsdag om normalitet råder besöker jag min goda vän Gösta 97 år; igår var jag där och nu längtar jag tills nästa torsdag ...
Och så var det det där med barnbarnen då
jag längtar alltid så
visst kunde listan bli lång
men jag ska sluta nu med en gång

Du hittar de skrivande  till höger i menyn.

onsdag 1 februari 2017

Skrotningskänslor

dyker  ibland upp här i det Olbergska residenset ... 
Just nu vill jag åt sjukvården. Inte är jag ensam om det.
1994 lästa jag in Hälso- och sjukvårdsadministration om akademiska 35 p. Uppsatsen om 5  p blev aldrig skriven.
Även poängsystemet är ändrat.
Då var tonen klar: Vi  har och ska ha världens bästa sjukvård.
Sedan dess har nedrustning och omorganisering pågått, fast allt görs precis som förr och världen förändras. Ingen vård ska bli sämre, den ska bara bli mer effektiv i produktionen. Slimmad och anpassningsbar. Inte kosta så mycket.
Politikerna bedyrar genom att införa vårdgarantier och annat. 1177 svämmar över av hur det ska se ut och vad jag kan kräva som patient osv osv.  I stort sätt allt kan och ska jag kontakta min läkare om. Det ska upprättas behandlingsplaner och uppföljning. Samtidigt pågår egenvården, och så ska vi träna bort de flesta åkommor .... ja jag vet att det är nyttigt med träning.
Men läkaren - är inte här eller där ... Hen är var.
Och sjuksköterskorna går på knäna - tills de säger upp sig och gör som läkarna gör - de bemannar upp sig och stafettar runt, såklart med bättre lön och valfrihet under skorna och då utförs det som är AKUT, betar av det och på så vis dröjer det längre till patienten möjligen dör. Men dör gör en ju eftersom vare sig förebyggande, behandlande eller uppföljande inte görs. Nu ska vi ju ändå dö så att.
Och vart tog undersköterskorna vägen, de blev plötsligt - nå ja, plötsligt och plötslig - så okompetenta på sjukhusen. 
Systemskrot är vad jag tänker.
Helt sjukt så sjukvården blivit.
Nu hinner jag inte skrota mer - en lunch med en väninna på stan kräver en tvagning av hår och kropp.
I fall jag ramlar på vägen och måste fara in akut, så jag är ren menar jag.