tisdag 13 februari 2018

Tacknämlig tacksamhet

Tacknämlig.
Takknemlig på norska
Nämligen tacksam.

Intressant fenomen det där med tacksamhet.
Tacksam för att?
I mångt och mycket för många är det en tacknämlig sak.

Tacksamhet och acceptans hör samman, ibland kommer förlåtelsen på kuppen.
Och allt är frid och fröjd.
Nåja.

Finns det gränser för tacksamhet?
Klart det gör.
Tacksamhet är tacknämlig att utöva i det godas syfte.
Den tacksamma sorten kan ibland bli enerverande.
Men också förlösande.
Orsaker till tacksamhet är många.
Från att vakna på morgonen till att somna på kvällen.

Men ärligt tacknämligt:
Finns det någon om är tacksam för att livet avslutas?
Hur är det med de som sitter i fängelse?
Eller de som fängslas i sin egen sjuka kropp?
Om svar anhålles icke.

Lär dig
Livets svåra gåta
älska glömma 
och förlåta
..... hm?

Tacksamheten i sig säg själv är tacknämlig.
Vända det onda till goda eller åtminstone späda ut ondskan.

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

onsdag 7 februari 2018

Kommer aldrig fram

Jag drömmer sedan länge en återkommande dröm.
Jag är på väg till min mormor som bodde i en stadsdel i Oslo då hon levde.
Hon dog 1992. Som barn åkte jag med buss hemifrån och in till storstan. Gick från busstorget och upp i stan för att ta spårvagnen när jag växte till och kunde klara mig själv.

I drömmarna hamnar jag vilse. Missar spårvagnens nummer och går fel.
Jag känner igen mig nästan överallt, men det blir ändå fel.
Så gott som varje gång hamnar jag antingen på en fabrik eller ett sågverk.
Känslan är att jag aldrig kommer fram fast jag vet.
När jag vaknar är jag omtöcknad, svettig  och andas häftigt.
Mardröm.

En gång irrade jag mig ner på Aker brygge där Petter Stordalen har ett av sina hotell.
Personalen var hjälpsam.
Men jag kom inte fram.

En annan gång hamnade jag i en trång sjukhuskulvert i form av en rutschbana och blev lovat att när jag kom till min avdelning skulle en sjukhustransportör  möta mig och föra mig in.
Jag kommer inte fram utan snurrar runt runt i rutschbanan.

Om jag gjort mig tolkningar om drömmarna?
Vårt medvetna gömmer vårt omedvetna när vi är vakna, men i sömnen vaknar det omedvetna och det medvetna ger det plats.... Möjligen kanske .... ibland är acceptans det bästa ...


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

söndag 4 februari 2018

Mellan linjerna råddar jag röjet


Du kan ingenting ta med dig när du går ...
Den där låten irrar  runt, jag har fått den på hjärnan helt enkelt.
Och mitt i allt som sker så undrar jag hur det har kunnat bli så mycket som jag samlat på mig.
I den båten är vi många.

Bland annat så fann jag min senaste dödsförklaring.
Jag menar förteckningen över hur jag önskar ha det vid min begravning och viktiga saker som gör det lättare för mina anhöriga att ordna upp efter mig.
Det låter det, ordna upp efter mig, som om jag skulle lämna livet i oordning.
Men om sanningen ska fram så är just oordning ett passande ord.
Förr var allt på sin plats, men nu är allt mera på sin oplats.
Det är ett rent nöje att notera sig att en inte går helt rakt genom livet.
Jag tror det är för att jag lever så mycket mera mellan linjerna nu för tiden.
Lite bohemisk skymtar fram.

Det är den fjärde förteckning i ordningen och har nu fem år på nacken.
Dags för revidering.
Jag har också tänkt att det ligger lite egoism i det där att att skriva planera sin begravning i detalj.
Kanske är det bästa att lämna åt de som blir kvar att göra som de vill.
Det är ju inte mindre släktsbandskärlek för det!

Tänk att jag fann självdeklarationer sparade från 1998.
Det där som ska undertecknas på heder och samvete.
Ja, heder och samvete digitalt numera.
Några gamla pensionsbesked dök upp och i ett av dem så skulle det var mest lönsamt om jag dog, mer pengar skulle då utfalla.
Om hedern och samvete framkom inget.

Och - mig veterligen står jag inte närmare livets avslut - jag bara råddar röjet.
Rådda är att ta ansvar, organisera och röja undan.

Leva mellan linjerna
akryl
50x70

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
Copyright Husfrun i residenset

söndag 28 januari 2018

Skit inte i tarmfloran

En dag hamnade en smörklick av misstag i min tekopp.
Medge att det finns vissa likheter med tarmsystemet.
Visst är det alldeles underbart att tarmens ve och väl numera  är en del av livet. Det har den ju alltid varit, men mer i det dolda. Den till och med samarbetar med hjärnan.
Trög mage är lika med trög hjärna?
Lös mage är lika med finfin hjärna, vi lär oss, kommer i håg och är briljanta med idéer och att genomföra dem?
Stackars hjärnan då både fenomenen uppstår samtidigt!
Tarmfloran; vilket fantastisk ord.
Naturfloran ligger naturligtvis långt före i utseende, färger och formationer.
Avföringen som avskiljer oss från det kroppen inte behöver, det som blir över då tarmfloran gjort sitt.
Gallblåsan, levern  och bukspottkörteln har varit i full gång och blodet har taget till sig alla näringsämnen.

Det är nog därför det rumlar om där inne och ibland pyser rumlet ut.
Med hjälp av tarmfloran.
Här kan vi dock urskilja såväl färger som formationer.
Tarmen är alltså ett viktigt "avskräde". För alla människor.

När barn första gångerna lämnar sina korvar i potta eller toalett är de oftast mycket stolta. Det där hänger i hela livet vill jag påstå. Med den skillnaden att stoltheten byts ut mot lättnad.
När barnen är mycket små är rapa och fisa en nödvändighet. Vi blir glada och berömmer och gör allt vi kan för att de ska få till det.
Senare gör vi motsatsen, vi lär de att hålla rumlet inne.

Tänk er en situation i en buss där alla egentligen är fisträngda.
Om alla fes samtidigt så skulle det inte märkas lika mycket som om en och en släpper sig.
Nu är ju en del helt ljudlösa medans andra är högljudda.
Luktvariationer hoppar jag över.

Tarmfloran består av bakterier och andra mikroorganismer som naturligt finns i tarmen.
Bakterier är encelliga mikroorganismer utan cellkärna.
Ett mycket vackert ord i systemet tarmfloran är organeller, de är membranomslutna och ligger innanför cytosolen.
Minsann kan jag se de i solens sken.
Organeller är cellens motsvarighet till organ.
Det torde då vara de som organ -iserar hjärnan kanske.
Visste du att inom tarmfloran finns domäner?
Tarmflora.com kanske?

Eftersom jag inte är vetenskapskvinna kan jag fritt få bolltra mig i egna tolkningar.
Bolltra är troligen ett norskt ord. Vilket innebär att fritt sväva och reflektera.
Skitsnack eller inte.

Tarmfloran i cytosolens nedgång
Titeln på min målning i akryl är tillfällig eller så är den inte det :-)
50 x 60


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp
Copyright Husfrun i residenset

torsdag 25 januari 2018

Visitkort och dans

Av min statistik att döma hälsar jag en stor del av världen God morgon!
Käckt tycker jag!

Okäckt är det att efter alla snö så töar det nu i dag.
Droppar droppar en och en.

Jag röjer om dagarna i lådorna med av lite av varje. Jisses rena samlarmanin konstaterar jag.
Visitkort, jag säger bara visitkort.
De allra flesta från konstnärer, men ett av dem från en dejt med middagsbjudning. På åttiotalet!
Fast en sa inte dejt då.
Och plötsligt så blir jag lite yngre, jag menar lite mindre, smärt och tydligen intressant och rolig.
Till och sprudlande.
Jag sprudlar nu också med den skillnaden att det är längre mellan sprudlet.
Å andra sidan är de starkare. Liksom mer fylligt.

Nå, så resulterade det inte i något varaktigt, men en fin vänskap både med personen i fråga och en av hans vänner.
Vi for ut och dansade alla tre. Riktigt förspänt tyckte jag!
Och mycket trevligt, roligt, framför allt dansant!

Visitkorten ja .. de låg först i högen för spara, sedan i högen för slänga och sedan spara igen.
Förnuftet fick råda.

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset 

söndag 21 januari 2018

Eufori och aforism - det är som fan


Mitt skrivande är som en slags dalgång mellan höga fjälltoppar. En skulle kunna tro att jag är född i norra Norge, men jag är född på södra mer plattlandet.
En gran som sades vara Europas längsta kallades Goliat växte inte så långt från där jag bodde.
Ingen nämnde något om David.
Vips så plöjer jag dalens åkerlapp och vips så , nja ... nästan vips så är jag på bergstoppen och vad som händer där vet ju alla som har varit på en bergstopp.
Topptur.
Eufori. Upprymd och överväldigad. En kan nästan flyga ner i dalen igen.
Aforismernas paradis eller hur?
Affirmationer vilket enkelt kan uttryckas som att
omprogrammera hur en tänker, känner och handlar - i vissa situationer.
Typ: Ta dig upp på toppen och du får överblick.
Se allt från ovan - helikopterperspektivet. Vilket gör dig till en bra person. Du kan!
Hela världen ligger för dina fötter!

Men vad gör en med höjdskräcken?
Aforismer  hör i hop med det positiva tänkandet, sätta sig mål och delmål.
Sikta mot stjärnorna och en når trädtopparna.

Tror en tillräckligt på den teorin kan en ju flytta berg.
Då försvinner höjdskräcken och du är regissören i ditt eget liv.

Det positiva tänkandet som en tid ansågs rädda världen har numera fått mer sällskap av det negativa.
Mina tankar går mer i banan att det föddes en del av individuell självupptagenhet, det positiva tänkandet alltså.
Att vara negativ i meningen att inte direkt köpa allt positivt utan lägga till en realism vilket inte direkt leder till olycka utan tvärt om.
Att ha en negativ inställning av typen ifrågasättande och iakttagande är inte bakåtsträvande!

Naturligtvis har jag ett djupt personligt minne i att genomsyras av positivt tänkande.
I en av mina första "behandlingar" av den utmattning som flyttade in i min kropp; stresshantering som Kommunhälsan så "friskt" bjöd mig och många andra på.
Affirmationerna flödade och budskapet gjorde mig konfys och faktisk ganska så nedstämt efter en tid.
Min självbild av att vara positiv fick sig en rejäl törn, jag var för lite positiv.
Det gick så långt att jag skrev med den läppstiften jag aldrig använde på badrumsspegeln:
Jag är bra.
För varje dag upplevde jag mig allt sämre på att vara bra.
En god vän gjorde mig uppmärksam på att jag ständigt rättade mig själv och sa att jag nu skulle tänka positivt.
"Vad är det för behandling du går i?"

Så småningom fann jag mig själv igen i den blandningen av realism, äventyrslust uppbyggd av negativa och positiva incitament.
Mindre självupptagen (?) högst individuell och en bland alla andra - liten nog att vara stor.

Det är som fan vad det där lilla och stora perspektivet har en tendens att snirkla  sig in i mina texter.
                                     
                                   Tack för sällskapet om du följt mig resan ända hit :-)

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

onsdag 17 januari 2018

Put the kettle on ...

Just den där frasen snappar jag upp när jag ser något engelskt.
Den är så inbjudande befriande i möte mellan människor vänligt.
A nice cup oft tea!
Help yourself!

Varje morgon puttar jag vattenkokarn on. Stor tekopp, två påsar English breakfast.
Först doppar jag påsarna lite så där upp och ner, så får de lugnt låta sig dras ur och ett glasfat över så dragningen blir fulländat.
Och så, ja, en tesked brunströ.
Förunderligt god, stärkande och jag vaknar.
Eftersom jag bor själv så blir det mänskliga mötet något beskuret.
Men ett litet samtal med sig själv går också an.

Ibland är de samtalen något enkelriktade i sitt innehåll, men jag vet att  krydda de med motsatser.
En kan inte gå runt å hålla med sig själv hela tiden. En behöver lite mothugg.
Eller ett motdrag. Ett hugg är ett hugg, då är det kört.
Ett drag är ett drag, berikar, bidrar till omkringsigseende om en har lite tur.
Jag låter bli de där stora frågorna om livets mening och varför.
Nu ljög jag.
Jag skiljer inte så mycket på de stora och små frågorna. De små bli stora och tvärtom.
Inbördes betydelse attraherar så det blir sting i sammanhanget.
Huller om buller och hipp som happ.

I dag ska håret klippas. Undrar om jag ska snagga ner så gott som allt.
Ekonomiklipp kallar min frissa den varianten.
Hår växer ju ut.

När pistillen blir på pastillen
får ståndaren huvudbry

Livslinjers reflektion med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset 

söndag 14 januari 2018

Söndagspredikan - Jäntungen

Kära läsare,  tittainnare och andra sidvyare.
Ännu en söndag att predika på.
Tänkte göra ett experiment i dag.
Predikstolen får stå tom och inga prästkläder på den fantiserande prästen.
Gudrun Sjödens kläder gör sig gott. Fantasiprästen har blivit så förtjust i tjusiga sjalar lätt slängd över axlarna.
Det ger liksom rymd och utrymme och färgernas sjalpalett är så gott som obegränsade.
Nu kan en ju undra om predikan egentligen blir så mycket bättre av en sjal. Eftersom min tro i grunden är svag så låter jag den frågan passera.
Mitt välmående i omsvept sjal infinner sig.

Ska säga att det att inte stå i predikstolen ger ett annat utgångsläge när jag nu går i mittgången.
Men jag anammar en nära varo och inte en höjdpunkt från ovan.
Den stora frågan är hur jag ska inleda samtalet på golvet så att säga. Inte har jag tänkt på det. Det jag tänkt på er ju bara att det ska samtalas.

- Någon som har något att dela med sig av?
Tystnad och lätt skruva på sig hörs från bänkraden jag står bredvid.
Byter bänkrad och ställer frågan igen.
Samma reaktion.
Ett par gånger till gör jag det samma och resultatet blir det samma.

Då reser sig en jäntunge på så där 10 år kanske ur sin bänk längst fram och kommer mig tillmötes i mittgången.

- Jag kan berätta om min mormor, säger  hon glatt och helt utan osäkerhet och blygsel.
- Kan jag få låna din sjal?
Hon snurrar den käckt kring huvudet och knyter den därefter kring midjan.

- Hej, jag heter  Tina Tärnesson!
Min mormor hette Kristina och det är efter henne jag heter Tina.
Mormor trodde på Gud. Hon sa att hon var hans utsände på jorden.

Där står hon, Tina Tärnesson  i min sjal, och  utan tvekan släpper ut kärnfrågan i det kyrkliga klimatet.
- Tror ni på Gud? 
Hon ställer frågan till människorna på tredje bänkraden till höger räknat från altaret om en går framlänges.
Det sitter bara tre personer där.
Den första svarar:
- Nej, jag tror inte på Gud.
Den andra svaret:
Nej, jag tror heller inte på Gud.
Den tredje svarar:
- Nej, inte jag heller.

Tina Tärnesson vänder sig till samma bänkrad till vänster.
Där sitter också tre personer.
Där blir svaren att samtliga tror på Gud.

- Då är det oavgjort, kungör Tina Tärnesson.
Mormor sa att om en  inte tror så tror en inte och om en tror så tror en.
Hon tyckte inte det gjorde så mycket om någon inte trodde.

Vid kyrkkaffet räknar vi in fler än vanligt och samtalstonen är ömsom hög och ömsom låg. Kaffet tar  slut och kyrkvärdarna får koka nytt och tinar upp fler bullar från frysen.

Jag frågar Tina Tärnesson om hon  vill avsluta stunden med att tacka för i dag.
- Nu säger hon förvånat?
- Mitt i samtalen?

Men efter en stund så avtar samtalen av sig själv.
Troende och icke troende vet själv när det är dagas att sluta. ?

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp 

Copyright Husfrun i residenset

fredag 12 januari 2018

Cultura abstrus - bearbeta svårfattligt enkelt?

Idag kände mina ordvingar att de ville ut å flyga å träffa på bilder och tavlor i min lilla värld som jag delar med dig om du så vill.
Ta i, ta till och låta flytet finna sig.
Min definition av att låta orden dansa med bilden och ge sig hän till det är dags att ge sig - av.

Denna bilden är från grunden ett lila tulpanblad i visset tillstånd. Ståndare och eller pistiller var svarta. Här är de blåa.
Alla bilder och alla mänskliga förehavanden är kultur. Latinets cultura  betyder bearbetning, odling och bildning.
När jag redigerade =  bearbetade/odlade den till det här synliga så blev den abstrus.
Dunkel och svårfattlig. Låt oss säga att abstrus är kusin med abstrakt vilket står för inte påtaglig, utpräglad teoretisk och därigenom svårgripbar.
Att teoretisk dyker upp här är mig lite främmande, för mig veterligen så hade jag ingen teori bakom redigeringen eller hade jag det? Om det är brist eller tillgång i bildning torde vara osagt. Det är ibland lönsamt att lämna något åt slumpen.
När en ger sig in i djungeln cultura absbstrus så  blir det som det blir :-)

Svarta stigar eller något annat
55 x 45
akryl
sign.Klara Ovidia
Röda spöken eller Kyrkfönster
45  x 55
akryl
sign. Klara Ovidia
Lilla röda
20 x 50
akryl
sign. Klara Ovidia
Bilden av tavlan är något suddig vilket jag tycker passar bra med tanke på det abstrakta


Ett Irish Coffee glas ...
dricker en för mycket av det så kan innehållet se ut så här ...
En abstrusprocess visar spegelbilden av det  röda handtaget på min kaffebryggare
samt lite annat spegelbart.
Redigerat bearbetat foto.

Färgernas återgivning och ljus är inte så lätt att få till.
En tavla i lampsken, solsken eller diffust mörker ger flera tavlor i samma tavla. 
Upphängd tavla ger ofta fler perspektiv.

Om du följde med hela vägen hit så ska du ha stort tack för följet!


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset // Klara Ovidia

tisdag 9 januari 2018

Några små stycken - livstycken

1.
Nej, tänkte hon när hon satt på tåget därifrån.
En stund senare då hon druckit upp kaffet i termosen och avnjutit smörgåsarna, avlutat med att lägga sockerbiten på tungan till sista droppen kaffe så tänkte hon: Ja.
Listan hon gjort sig, konsekvensbeskrivningen  som hon kallade den, hon hade gjort den tydlig och klar på både  på plus- och minussidan.
Det var när sockret smälte med kaffesmaken som hon insåg att hon glömt ge utrymme för det oförutsedda, det som händer det händer.
Lycka och tilfredshet strömmade inom henne.
Ja, tänkte hon där hon satt på tåget på väg till.

2.
Hon hade glömt handlarlistan hemma, men hon kände sig säker på att de varor hon lagt i korgen stämde.
Hon hade ett  sätt att komma i håg kommihåget. Att komma i håg antal varor.
Stödord hade hon provat ett tag, men det var inte så lyckat.
Men vad var den sista varan?
I huvudet gick hon genom kökskåpet med torrvaror kryddskåpet, kylskåp och frys.
Utan resultat.
Når hon kom hem kollade hon på listan som låg kvar på köksbänken.
Hon hade alla varorna.
På kvällen när hon skulle borsta tänderna kom hon på den sista varan.
Hon hade glömt anteckna  tandkrämen på handlarlistan, den kom bara med på kom i håg antal.

3.
Till tonerna från orgelmusiken bärs kistan ut av inhyrda bärare.
Det var ju bara hon och sonen kvar.
De gick sakta bakom. Prästen slöt an och gick på sonens sida.
Kyrkgången var bred.
Egentligen hade hon inte tänkt närvara alls.
Men sonen och terapeuten hade med sakliga skäl samt en touch av känsla talat med henne om vikten av ett avslut och hon hade gett med sig.
När de kom ut till gravplatsen och kistan sänkts ner trädde det fram en äldre kvinna klädd i påfallande vitt och med en röd ros i handen.
Hon slängde ner rosen och blåste en slängkyss från fingertopparna upp mot himlen.
Hon tog ett steg tillbaka och avlägsnade sig från dem.
När de kom till parkeringen stod kvinnan vid sin bil.
Hon kom emot dem och lämnade henne en lapp där det stod.
Jag är din biologiska mor. Om du vill ha kontakt så ring detta nummer.
Sonen läste och utbröt:
Var det där min mormor?

4.
Skvallerligan var igång.
Det rapporterades om nyinflyttade, vad vaktmästaren missat och den stundande julfesten som så få anmält sig till.
Fru Nilsson på våning 2 som envisades med att hon  skulle kallas fru Nilsson hade ånyo blivit inlagd på sjukhuset.  För vad?
Bestämd var hon nog ängslig och mycket ensam och otrevlig!
Minst alla i skvallerligan som uppgick till nära 15 av de 20 hyresgäster som bodde i huset retade sig på fru Nilsson som skulle vara så märkvärdig och inte ville tillhöra ligan.
En av de mest framfusiga i ligan, hon som tog på sig rollen att ringa på allas dörrar för att få en pratstund och sedan göra sin egen version om de besökta som hon frikostigt delade med sig av till de övriga.
Alla hennes slutsatser byggde på antaganden som fick sin sanning i vad hon hört av andra - den yttre skvallerligan som hon naturtligvis omgav sig med.
Denna gång var det allvarligt med fru Nilsson, hon kom inte hem.
I dödsannonsen stod att läsa:
Begravningingen äger äger rum i stillhet. Inga blommor eller kondoleanser önskas.
Respektera fru Nilssons sista vilja.
Vid begravningen smög den framfusiga ligaledaren fram till kyrkporten och räknade in närmare 100 personer som i stillhet tågade in i kyrkan.
Vid nästa ligasammankomst rapporterades detta.
En tankeställare tog plats i skvallerligan och 8 sökta annan bostad.



Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp 

Copyright Husfru i residenset


söndag 7 januari 2018

Söndagspredikan - en nagel i ögat

Här finns det oskrivna bladet, den öppna söndagen och min predikan.

I natt drömde jag att min blå nagel på höger stortå lossnade.
När jag vaknade och fann nageln på sin rätta plats blev jag först besviken och sedan glad.
Nu kan en ju tycka att en nagel från eller till inte har så stor betydelse. 
Men det har det ...

"Vara en nagel i ögat sägs vara något som är till förtret eller förargelse.
 Synonymt med vagel i ögat.
Etymologiskt säkerligen efter Bibeln 4 Mos. 33:55.
Visserligen förekommer ordet nagel inte på detta ställe i de svenska bibelöversättningarna" 
Denna texten hittade jag  här: 
https://sv.m.wiktionary.org sök på nagel i ögat.

Synonymen vagel i ögat står för att skräp blivit inkapslat i hornhinnan så det blir en liten bulle.
Det har jag haft några gånger, men nu var det länge sedan.
Om stortånageln hamnat i ögat skulle det verkligen vara en riktig vagel. 
Nagelvagel. Vagelnagel.

Den skulle förmodligen täcka hela ögat och absolut vara till förtret och förargelse.
Jag skulle då endast se med bara ena ögat!

Enögd och blåögd står jag där i predikstolen med ett skrivet blad, denna öppna söndagen och min korta predikan är till ända.

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

tisdag 2 januari 2018

"Ickefrågor och ickesvar"


 Hur mår du?
Är allt bra?
Förr svarade jag ärligt och lade gärna in ett perspektiv och resonemang på hur jag mådde!
Kände mig så väl om frågan.
För när en frågar så vill en väl ha svar ?

Det finns en artighetskultur i våra hurmårdufrågor som ställs i förbigåendets möte.
Numera har jag lärt mig tänket så jag svarar kort: Tack bra, hur är det själv?
Och det är i detta nu det händer; personen börjar som jag gjorde förr och jag får nästan hela livshistorian i knät så att säga.

Hm ....
Men ....
Om ....
När ...
Hur ..
Vad ...
Varför ...

Så jag har gett mig själv några svarsvarianter:
Jodå, det går.
Jämna plågor, men så ska det ju vara.
Eller dessa varianter:
En ska inte klaga.
En ska vara tacksam.
Andra har det värre.
Eller denna:
Är du säker på att du har tid att höra hur jag har det på riktigt?
Häri vilar en viss ironi, kanske till och med sarkastiskiteter.
Sant, men trevligt är det ju inte när ett kort möte i förbigående görs.

Det trevligaste "ickesvaret"på frågan är:
Tack som frågar!
För det är ett trevligt svar hur som. ?
 Ett "ickesvar" är alltså svaret som icke ger ett svar på en egentligen "ickefråga".

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyrigth Husfrun i residenset

torsdag 28 december 2017

Årsredovisning

Företaget husfruns residens noterar följande:
Vid bokslutet för detta herrans år 2017 följer i stora drag det förra herrans år 2016.
Dock inträffade ett fenomen som för året är helt nytt:
Klara Ovidias abstrakta konst har fått hänga på tre olika inrättningars väggar här  stan.
Jag har alltså kommit ut och jag har också hållit mig inne; vilken upplevelse!!

Som dagarna går så verkar det som om inget händer, men vid balansräkningen debet och kredit på såväl ekonomiska kontot som på humankontot att rörelsen minsann är igång.

Ett annat fenomen som dök upp är följande:
Några polyper i tarmen togs bort, astman fann sina tillfredsställande medikament - nästan i alla fall.
Nagelsvampen tog jag död på, men en fotvårta envisades att bli två.
Behandling pågår.
Någon annan  konstig åkomma har dykt upp på mina fotsulor.
Behandling pågår.
Hälsporre på båda hälar, ont i underbensbenen är några andra faktorer som vid varje steg påmint mig om att - ja ni vet.

En annat åkomma på huden i övergången rygg-skinkor som följt mig i åratal, säkert 25, har börjat trilska, så när jag ändå var hos syster på distriktet för skadat stortå - skadan uppstod vid nagelklipp då jag slant med saxen - så visade jag upp mina utslag.
Syster hämtade en annan syster - både funderade och ingen av dem hade sett något liknande!
Just den dagen var det tillgång på läkare - två stycken kom in.
Storögda och tvekande de med!
Den äldre av de två försökte lösa problemet direkt:
De där sprider sig då du fingrar på det - det får du sluta med så blir de borta!
Husfrun tände på pluggarna och meddelade herr doktorn att det gjorde jag inte alls - de där bor i min kropp och såpass vet jag att beröring via att klia sig här och var och inte hålla händerna rena icke förekommer hos en erfaren undersköterska!!
Allt detta uttalad med ögonkontakt!
Jag ställde också frågan om han kunde ge mig besked vad det var sedan han var så säker på sin sak.
Det kunde han inte!
Den yngre läkaren tog det hela på allvar och tog upp en anamnes - ett fint ord för sjukdomshistoria och hur det yttrar sig med symtom och förekomst - foto togs och inom vårdgarantin  på tre månader beräknas jag få en tid på Hudkliniken i Umeå.

När jag gick hem kunde jag inte låta bli att skratta lite:
Riktigt roligt att ha några små åkommor och att få stå upp för dem.
En annan sak som dök upp i skallen var att jag torde ha kommit i åldern då hypokondsriska
fenomen kan infinna sig.

På kontot för längd och vikt har inget hänt- min BMI står sig med att antal centimeter fel ++ på brädden och minus på längden :-)
Jag har nu samlat på mig 15, 5 år här uppe i norr.
Kom till mig 2018 och så får vi se vad vi hittar på!
Orden ska få dansa liksom pensel och kniv och en sak ska ske, återkommer om det!

Gott nytt år!

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

måndag 25 december 2017

Mellan Apostlagärningarna

Hej läsare, tittainare och andra som sidvyar husfruns kompositioner!

Igår morse vaknade jag med en förväntan inom mig, hm det var julafton!
Nog överraskade det mig en smula.
Här tändes ljusen och änglaspelet, och en enkel jultallrik fylldes, inget hemmagjort.
Faktum kändes den lilla synden med färdigköpt helt förlåtlig.
Kanske för att den inlagda sillen var så gott som hemmagjord :-)
En Aalborgs i snapsglaset.
Sedan sjöng jag julsånger, men hoppade över snapsvisorna.

Av någon anledning började jag tänka på Julevangeliet ...
...og det skjedde i de dagar...
Bibeln är på norska och utgavs av Det norske Bibelselskaps forlag 1937.
Den är inbunden i svart skinn och farfars namn står i guldskrift.
Klemet Olberg.
Det frasar i sidorna när jag bläddrar hit och dit i farfars gamla Bibel.

Bland Apostlagärningarna, mellan kap. 24 och 25 fann jag en utbetalningsslipp från Setskog Trygdekasse, Setta postgirokonto3 48 43 den nätta summa av 350.- kr.
Farfars pension alltså - eller kan det ha varit farmors?
Undrar vilket år det hände?

Farfar föddes 1900 och dog 1963, dagen före julafton.
Farmor föddes 1898 och dog 1973.
Jag föddes 1954.
Tänk att lilla bygden Setskog, som då var egen kommun och ligger i Akershus fylke på norska Östlandet, en gång hade eget trygdekontor! (Försäkringskassa)
Setta var en del av Setskog og hade eget poståpneri, alltså postkontor.
Då fanns det alltså två poståpnerier i denna bygden.
Nu finns inget av delarna sedan en längre tid.

Apostel åsyftar Jesu tolv närmaste lärjungar. Ett av synonymerna till apostel är budbärare, av grekiska apostolos.
Apostlar kommer och går, så gör också uppbyggande och nedläggning av kontor.

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset.

torsdag 21 december 2017

Mycket god jul

Tänk vad jag önskar god jul åt höger och vänster och lite till. Facebook är ju en fin kontaktsite.
Sedan Instagram också kom till i mitt liv så blir det en till. De är ju kanaler jag väljer att ha.
Att önska God JUL är något som jag trivs med. Det hör till.
Uppväxt med det och eftersom julen för mig som för flera andra egentligen inte längre betyder det samma som förr.
Familjeträffen, med julmaten och julklapparna firades i år av tredje advent.
Ingen skillnad mot en vanlig julafton. Stämningen infann sig.
Det är att  träffas som är det fina.
Jag har julminnen som kunde kvitta att ha. Jag har jobbat. Jag har varit själv.
Grusade förväntningar. Sjukdom och död.

MEN också helt underbara minnen som med årens lopp blivit allt tydligare och de mindre bra något som också hör till och så blir det balans.
Intentionen att göra våra liv så felfria och rätt har sitt pris.
Vi säger ofta att det borde inte hände - nej nej, såklart, men det gör det i alla fall.
Människan är en komplex varelse. Så också deras handlingar.

Julen är hur som en del av det ljus vi, eller några av oss längtar efter. Vad det står för och betyder är individuellt.
Några går det helt förbi, tycker det är jävla onödigt.
Ibland låter jag bli att tycka. Låter bli att ta ställning till och med  då och då.
Jag önskar GOD JUL och önskar det av hela mitt hjärta, den jul som var och en vill fira eller inte fira.
Det är hur som helg.

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

fredag 15 december 2017

Närvaro

Förr var jag inte så medveten om det där med att de dagar som gick var livet.
Sedan ett par tre år så lyckas jag få ihop att så gott som alla dagar vara närvarande
i det som pågår.
Klart jag tar en fusk emellanåt.
Och låter det passera.
För jag har lärt mig att om jag strävar och hela tiden tänker på att vara närvarande, så blir det inte äkta, medvetenheten och valmöjligheten gäckar mig på fel sätt.
Jag blir så upphängd i att dagen flyr iväg att jag missar närvaron.

De dagar jag förflyttar mig sakta och har med mitt inre från jag stigit upp och till jag lägger mig utan att tänka så mycket på just närvaron, ja de dagarna får jag full pott i närvaro.
Den gör sig själv liksom den där närvaron och då går vi tillsammans.

Och det är nu jag kommer till det som ger lite extra.
Minnen från min barndom och vuxenliv dyker upp - ur glömskan dyker det upp händelser och för en stund är jag i den händelsen.
Det är som om kvinnotanten jag, barnet och ungflickan i den vuxna kvinnan rör sig samtidigt.
Det är endast i vissa rörelser - som att ta sig ner på golvet, upp från golvet som barnet, vuxenkvinnan och tantkvinnan inte är överens.
Det är rätt så gott att inte allt är sig likt. Nya utmaningar stärker närvaron.
Förändring fryder!

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

måndag 11 december 2017

Nobel nåbel helg

Jag satt med filtvirken som jag fick lägga i från mig då intresset på skärmen fångade in mig.
Det blev inte många varv kan jag säga.
Nobelpristagare, Nobelstudion och Nobelklänningarna ja, hela det nobelliska.
Forskning och nya upptäckter efter lång möda - och massor med pengar.
Starka känslor, starka vetenskaper, underbart litterärt - den lilla människan blir stor och faller in i kugghjulet och blir alldeles klart lika liten.

Så icke, det stora finns inte utan det lilla så det går ut på ett.
Kugghjul eller stora svarta hål som kolliderar och drar oss ner mellan varven är nog bara sunt.
En av våra prinsessor väntar barn igen och lyste med sin frånvaro på middagen - Lång tid kvar till förlossning och jag tänkte att kanske blir det två där ...

Underhållningen och glasobeliskerna på bordet föll mig mer än väl i ögon- och örafröjden.

Omkringvärldens händelser den senaste tiden här som #metoo och alla andra taggar som blir allt fler och det dolda kommer upp i ljuset.
Tycker att de där svarta hålen i universum passar mer en väl rent symbolisk också.
Gravitationskraften, relativitetsteorin, Freudianska drifter, maktfullkomlig härskelust flödar och det är som vi  - ja för vi är väl ett vi - försöker göra upp med all smuts både i stort och smått.

Då kan en tänka på de underbara klänningar som finns så nåbel nobel - för att behålla det vackra som styrka i kampen (?) - och männen ja, de har sina mörka kostymfrackar.

Naturligtvis var jag med i Oslo Rådhus och delade ut Fredspriset också.
ICAN  -  och den flotta äldre dam som vigt sitt liv åt att sprida kunskapen och att kämpa mot atombombens vara. Hon som överlevde!

Sinnesrobönen lyder:

Gud, giv mig Sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra
det jag kan
och Förstånd att inse skillnaden

(Min kommentar: Gud är för var och en av oss det vi själv lägger i begreppet - en tillit till något större än mig själv är min tankemening).

I kväll ska jag se filmen Återstoden av dagen. Då ska jag inte filtvirka.

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset 

fredag 8 december 2017

Body Shop - ett ragga- upp- en- kar tips

Härom dagen var jag inne på Body Shop för den goda duschcreme - tvålen som jag fått i present höll höll på att ta slut.
Jag letar i hyllan efter den flaska som jag så väl vet hur den ser ut. Vad tvålen hette var ju inte så viktigt.
Innehaverskan, tillika säljarinnan som kan sin sak mycket väl kom till min hjälp.
En lång process med att öppna korkar och lukta gjorde mig så gott som vimmelkantig - och ingen luktade som den jag hade hemma.
Säljerskan sa:
- På din beskrivning så kan det inte vara någon annan än den här.
- Nej, nej, inte alls, säger jag husfrun bestämd.

I ett slags bodyshoptisk beslut så kommer vi överens om att jag går hem och kollar.

Å jo da - hon hade rätt så klart.
Åter till affären.
Under tiden som hon ska registrera mig och så vidare så informerar hon mig om några goa manliga duschcreme - tvålar till 25 % rabatt.
- Kom får du lukta!
Jag blir yr av dofter och hör mig själv säga:
- Kanske ett sätt att ragga upp en kar på ...
Fniss och skratt runt om.
Vänder mig om och frågar de två närmaste kvinnorna:
- Ni kanske vill hänga med?
Första damen säger:
- Jag har redan en man. Men hon ler så gott så.
Andra damen svarar inte, ej hellre ler hon.
En man finns i samlingen och han  - ja, han pyser ut.
Inget av de manliga golukterna kom med hem.
Men lite snusar jag allt då jag passerar de manliga där ute .... :-)
Bättre snusa på dofter än lägga in en prilla.
Jag snusar in doften på äpplen också.
Så det så.

Livslinjers reflektioner med filosofisk dropp

Copyright Husfrun i residenset

tisdag 5 december 2017

Filtvirk &Vinter i P1


Julklappar tar aldrig upp så stor tid hos mig nu för tiden, men jag har ett uppdrag att virka filtar till mina barnbarns kusiner, två småtjejer som fick välja sina färger. Uppdraget kom då mina barnbarn fick sina filtar.

Då en sitter där i virkvrån så är det utmärkt att ställa in Vinter i P1 på datorn.
Sara Danius, som medverkade i Min sanning i går söndag i Svt 2 är en kvinna jag gärna lyssnar på.
Hon är inte bara cool i sina kreationer på  Nobelfesten, hon är kunnig och fri i sitt sätt att vara.
Saklig.
Hon talade om sin cancersjukdom. Hon gör det på ett sätt som ger mig tillförsikt.  Inte sentimentalt eller överdrivet utan som det var för henne och hur cancervården, bröstcancervården, har gått framåt.
Bland annat tar hon upp detta att det  uttrycks så ofta när någon dör i cancer så sägs att han eller hon förlorade kampen. Om alla andra sjukdomar sägs det inte så.
Att hon är den första kvinnliga ständiga sekreteraren i Svenska Akademin är helt finemangsfint!
Jag gillar hennes integritet!

En annan röst jag lyssnade på - och mycket gärna gör ofta är Håkan Nessers.
Hans resonemang under tiden han skriver är så livs levande och han är verkligen bra med orden, att påstå dem, men också att ifrågasätta dem. Han till och med skriva i texten: "Varför just detta ordet"?

Som tredje röst denna virkningsfyllda eftermiddag blev det Lars Lerins.
Han är för mig  en målande gåva från skog och mark och himmelen må ge honom ro - Brassemannen i hans liv ger honom glitter och fest.
Så blir kärlek till också.
Lars har en förmåga att också han säger saker, ifrågasätter samtidigt som han traskar vidare.
Inte vilket trask som helst kan en säga.
Hans senaste bok Och fågeln flög fritt för att upptäcka sin bur där Carl Larsson får vara med är naturligtvis SÅ Lerinsk.

På sista varvet med det rosa på filt nummer två kom jag fram till att det blev en fin drivande praktisk, intellektuell motion för hjärnan och känslomässig småkulturell bra eftermiddag!
Varv på varv
Att virka filtar och lyssna på Vinterprat i P1eller inte - det  är frågan det ...

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp 

Copyright Husfrun i residenset

söndag 3 december 2017

Söndagspredikan - oss

Kära läsare, tittainnare och andra som sveper förbi mina sidor.
Fortfarande i sovdräkten, en extra kopp kaffe och redo att samla ner tankar i skrift.
Just nu är jag som förblindat för solen som skiner in genom rumsfönstret, speglar sig i köksfönstret som jag kan se från skrivsoffan: tre fantastiska solar solar sig på grannhusets tak.

Gula  fläckar dansar på tangentbord och i texten.
Alltså ser denna söndag ljus ut.
Det är ju en ljus söndag, första advent.
Jag ska se till att få upp staken, den elekretiska och den som är oelekretisk.

Kära med-människor!
Alla dessa sekunder som vi samlar på oss år för år.
Alla dessa medmänniskor som inte längre finns med oss.
Alla oss som finns med oss.
Obemärkt glider händelser förbi för var och en av oss - inom oss och för en tid tror vi oss vara så ensamma och alena om händelsen stannar till och vi inte tar oss vidare.
Vad vi än tror eller inte tror är vi de personer vi är - tillhörighet synlig eller osynlig.

Jag håller mina händer om osynliga händer och  tänker att också det lilla i det dolda finns kärlekens labyrinter i tankens godhet.
När jag möter någon på promenaden hälsar jag, det har jag märkt ger god effekt.
Som ringar på vattnet. Som solen som solar sig på grannhusets tak.
Att ha god fart - framfart. 
Om än sakta i sekunderna ...
God söndag och en fin första advent!

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

lördag 2 december 2017

Hur blir jag framgångsrik

Ernst Billgrens fråga 23 i första boken Vad är konst?
"Hur blir jag framgångsrik?

Kort svar:
Gör någon lycklig.

Långt svar:
Du blir framgångsrik i den utsträckning som någon "tjänar" på det du gör, får sina ideal, föreställningar bekräftade, ideologiskt, ekonomisk, estetisk eller på något annat sätt.
Detta gäller om du menar framgångsrik i andras ögon.
Om du menar framgångsrik i dina egna ögon räcker det med storhetsvansinne".

Jaha ja. 
Är det så det ligger till :-) :-)
Lätt som en plätt
Rätt och slätt
Stort huvud och lite vett

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

fredag 1 december 2017

Statistik

Statistiskt sett.
Enligt statistiken så äter 48 % av befolkningen en macka till frukost.
Pålägget varierar.
Av de 48% är det 34% som uppger att de är god vän med osten på mackan. Så god vän så de äter  upp den.
Den enes bröd, den andras död.
Resterande procent, alltså 14, äter varierad pålägg.
Synd! För vad det varierande pålägget skulle vara framgår inte.
Hade åtminstone förväntat mig att skinka skulle få vara med som ett komplement till osten.
Det är ju så intressant det där med pålägg tycker jag.
Lägga på.

Ännu mer intressant tycker jag städningen är.
Här uppges att 65 % av befolkningen att de städar INTE varje vecka. Ett antal procent visste inte vad städning var????
På en liten intressant fråga om hur ofta golvlister torkas svarade 45 % att de inte visste vad en golvlist var.
Taklister, som ju är motsatsen, fanns det ingen fråga om eftersom taklister numera är så gott som utrotade.
De människor som bor med taklist har ofta också golvlist och de antas veta vad det är och håller rent listorna.

Till sist - och inte minst:
Den riktigt intressanta statistiken är den som inte finns - alltså hur vi gör i verkligheten var och en av oss i våra hem, vår borg runt om i kommunerna, i länen och i landet (och de som bor i ett annat land).
Vad äter en hemlös till frukost? Och hur fick de tag på den?
De som bor i det hemlösa landet, ett land i landet. Det sägs vara ett mörkertal om antalet.

OBS: Denna statistiken är helt och hållet tillkommet i min fantasi!

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

onsdag 29 november 2017

Anteckningarnas bitterljuva paradis

Anteckningar. An teckna ner.
Miljonär i anteckningar.
Månne förtjust i skrivandets konst eller i innebörden i ord och mening?
Det där hänger nog i hop....
Hophängets fantastiska värld.

"Glöm inte andas".
" Mitt hoppfulla tillstånd hotas ständigt av hopplöshet".
" Så fort jag säger att jag mår fint mår jag strax sämre".
" Alla gör så gott de kan vare sig det gäller något bra eller dåligt".
" Är det inte underbart så säg".
"Träffsäkerheten träffar säkert".
" Säkerhetstänket gör människan sårbar - med eller utan säkerhetstänk".

I en av alla mina anteckningsböcker hittar jag detta:
" En gång var jag arbetsför - väldigt arbetsför - hjärtat och hjärnan slog i takt ut i händerna som verkligen var vårdande.
Benen gick som trumstickor"

"Tanken föregick inte alltid orden. Eller var det känslan kanske ... ?
Det var som om hjärnan hängde efter och jag  gick före".

Om jag just idag, just i nuet skulle göra en anteckning vad skulle jag då skriva?
Inget mer än jag redan skrivit in under  rubriken.
Jag skriver bara under :-)

Livslinjers reflektioner

Copyright Husfrun i residenset  

lördag 25 november 2017

1 och 2

1. Mannen i den cerisa bilen hade problem med parkometern då fler och fler bildade kö efter honom som i sin tur blev allt mer förbannat eftersom tiden gick kunde han inte hejda sin ilska utan den tog fart från fötternas tår och med en fasansfull kraft gav den sig ut via munnen efter att ha passerat hjärnan  vars komfortzon inte hann begränsa utloppet följden blev katastrofal
¤ Tecken sprid eder

2. En kvinna, som befann sig i ovan nämnda kö av den rättrådiga typen, inte kön, men kvinnan alltså, uppfattade mannens förtvivlade läge.
Hon gick fram till honom med katastrofen bubblande ur strupen, tog ett stadigt tag om honom och sade vänligt:
- Det kommer att gå bra det här.
Mannen stirrade på henne. En ny katastrof var troligen i annalkande.
Kvinnan leder mannen till hans bil.
Sedan går hon fram till parkometern som numera kallas parkeringsautomat, betalar och går sedan åter mannen i cerisa bilen och lämnar biljetten.
Därefter går hon tillbaks till sin plats i kön.
Hur kunde hon komma före alla i kön för att lösa mannens biljett?

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

onsdag 22 november 2017

Vaskebrett, sprettrumpe og puppeholder

I dag blir det rent kroppsligt här ifrån residenset. Som norska i grunden roar jag mig med språket, dialekter och betydelse.

Norkskans vaskebrett, svenskans tvättbräda i meningen celluliter. Apelsinhud kan också användas.
Puckelpist hörde jag en kvinna på gymmet säga en gång.

Sprettrumpe syftar på fast rumpa.

Norskans Puppeholder som förkortats skulle kunna bli PH. Vilket inte går bra, det syftar ju på surhetsgraden.
BH säger vi i dagligt tal både i Sverige och i Norge.
Min mormor så puppelong.

När en kvinna ammar så kan vi kalla det mjölkaffären, melkebutikken på norska. Där kan ju i och för sig viss surhet uppstå om den lilla kunden sover över ett mål och det läker ut.

Pupper är bröst på norska. Här uppe i Skellefteå har jag hört tissar. Alltså torde tissekasse då vara en brukbar benämning med syfte på BH
Konklusion:
Vi har den kroppen vi har och förnöjsamhetens glädje sitter inte utanpå i vaskebrett, sprettrumpe eller puppeholder.

Leve kroppen som den är!
Med eller utan :-)

Livslinjers reflektioner med filosofiskadropp

Copyright Husfrun i residenset 

tisdag 21 november 2017

Bagatell

En bagatell, alltså ordet bagatell, tillhör ordklassen Substantiv. På norska säger en det en kan sätta en, ei eller ett framför, är alltså ett substantiv.
Vilket då på svenska rakt överförd är det samma som en bagatell
Böjningsformerna är ett lustigt fenomen och rent av ingen bagatell.

Böjningar av bagatell                   Singular                                           Plural
Utrum                                Obestämd       Bestämd                 Obestämd       Bestämd
Nominativ                          bagatell          bagatellen              bagateller       bagatellerna
Genitiv                               bagatells         bagatellen              bagatellers     bagatellernas

Denna uppställning fann jag på wiktionary.org

För att komma  komma ihåg dessa böjningsformer så kan en göra sig en liten komihågare.
Utrum - tänk på uterum
Nominativ - tänk på nominering
Genitiv - tänk  på genuin

Genitiv, singular obestämd bagatells ..
Den böjningsformen kände jag inte till, men jag förklarar den med Nominativ obestämd plural bagateller.

Om vi tittar på betydelsen av bagatell enligt wiktionary.org
1) fråga som inte anses vara särskilt viktig
Synonymer: petitess, småsak:
Sammansättningar: bagatellartad
2) trivial (enkel) uppgift
Det var en ren bagatell att lösa uppgifterna?

Således noterar jag mig att ordet bagatell är alltså en bagatell, men böjningsformerna är inte lika bagatellartade.
En baggis alltså.

Låt oss ta en runda på synomer.se
Bara så där lite bagatellartad, när vi liks är igång - liks är skellefteåisk, bonnska vilket troligen är ett ord för dialekt - och kan kanske översättas med liksom, eller när vi ändå är i gång, som en bagatell ...
småsak
struntsak, strunt
lappri - som betyder just struntsak
futilitet - som betyder just bagatell, futtighet, vilket i sig inte är obetydligt (min kommentar)
bisak - något som är mindre viktigt - alltså ännu en bagatell (min kommentar) fast det inom parentes står i ett visst sammanhang. Futtigt eller hur?
Motsatsordet till bisak är ... javisst, huvudsaken!
Huvudsaken i detta kåseri är bagatellerna.
Nästa synonymord är obetydligt - är det möjligt?
Känns som oviktig sak.
Men så kommer det ett riktigt roligt synonymord:
Nullitet minsann :-) vilket ger oss följande ord för att förstå:
Betydelselöshet; helt betydelselös person; till slut står det: (juridisk term) rättshandling som inte är giltig - men hur mycket eller många bagatells gömmer sig här? Kommer osökt in på ordet en nolla.
Petitess, barnlek, enkel match.

Ordleken i parti och minut har taget mig mer än 2 timmar att få ihop, hjärngympan leve vidare -minsann ingen bagatell.
Men fröjdar mig gör jag :-)
När bagatellerna hoper sig är de inte längre bagateller!

Tack läsarn om du taget dig ändå hit ner :-)


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset 

söndag 19 november 2017

Vad ska tavlan heta?


Första när jag målade så förekom inga titlar. Jag tyckte det var onödigt. Så gick jag mer och mer på utställningar och fick till mig att en tavla med titel, nummer och pris därtill var utomordentlig smart för betraktaren och inte minst eventuell köpare.

Jag ställer mig frågan: Behöver en abstrakt tavla en titel?
Svar: Nej, kanske, ja varför inte?
På mitt Instagramkonto klaraovidia har jag ställt frågan och ibland får jag spontana svar vad mina vänner betraktarna ser i i tavlan. Vad jag själv sett är egentligen helt oväsentligt.
När jag målar så är min tankegång helt fri. Jag skissar inte alls utan tavlan blir till i nuet. Många nu i en tavla!!

Om hela min skaparproduktion med efterföljande skulle heta NU samt nummer så tror jag heller på Utan titel.
Onumrerat.

Men,  så är det ju så spännande att sätta en titel. Min vana trogen så kommer det spontant. Hur många titlar har inte bytts ut eftersom jag hela tiden lätt fångar upp dem?
Att andra ska se det samma är inte tanken.
Jag blir lyckliggladnöjd när  upplevaren betraktar och delger mig eller andra det den ser. Ibland blir det möte i samma syn. ibland en helt ny syn på saken. 

På så sätt är det underbart att vara abstrakt konstnär!

Ibland dyker frågan upp om målaren målar sitt inre, att det liksom är en terapeutisk nödvändighet, en möjlighet.
Det som finns i bilden är av ens inre?
Om detta speglar mitt inre  - vilket det gott kan göra - så finns  det gott om svarta vägar och ett kaos av kringelkrokar
med ljuset som vägledning ...
Men helt hopplös är den ändå inte ...
Vad ska tavlan heta?
Utan titel? Med titel? Fri titel?
Öppen port
Porten
Öppna portar
 Alla betraktare vet att en tavla gott kan ska ses på håll. När jag gick en bit ifrån såg jag portarna.
Här på bilden ses en .. eller?
Blåfrusen isbjörn
Blå elefant på isen
Förfrusen elefant
Visst är det underbart och skönt förvillande problematisk med mångfalden av titlar -
som inleder en dialog om vad vi ser och att vi möts i det?
 
Min sommartavla på balkongen
Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

Det eviga ögonblicket - självbild

Fota är otroligt roligt. En ser minst två gånger.
Därefter kan jag redigera och skapa nya bilder för ögats fröjd och allt därtill hörande.
Alla bilder redigeras inte. De som i sig tydligt talar, som barnbarnen, familjen och vännerna.

Den här bilden är tagen av mig själv, en så kallad selfie.
Självbild. 


Om denna bild inte ljuger - det sägs att bilder gör det - så är det alltså jag. Jag ser sur och näbbgeddig ut.
Eller kan jag ro mig i land med att jag är koncentrerad på en uppgift, fokuserad och målinriktad?
Den inre självbilden är naturligt svårfotograferad.
Här blir orden och känslan helt nödvändiga för att beskriva.
Ibland får den självbilden sig en törn.
Såna ögonblick vill en inte ha för evigt.
Men vi kan inte vara de förutan heller ...
Vi behöver revidera vår utgåva och till det är törnar helt utomordentliga. Förs kliar det och sen svider det. Därefter inträder en helt underbar bild ... hm?
Självkännedomen är närmast i släkt med självbilden, självförtroendet och självkänslan - som  sig kan utesluta varandra tidvis.
Tänk så mycket själv- ord det finns i en människa
Alldeles själv-klart är det inte.


Självbilden är ibland som en kvist, bräcklig. När den blir en gren blir den stadigare. Nya skott kommer till, tack för det annars skulle stagnationen bli det eviga ögonblicket.
Inge vidare.

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

fredag 17 november 2017

Sambulansen - en del av resebranchen

Full buss.
Någon reser utan skor, andra har skorna i handen. Gipsade, lindade och amputerade.
Flera omplåstrade, några nystrålade, nyopereade och några under annan behandling.
Några har fått ett sämre besked, utsikterna är små.
Ett livsöde på alla platser.
"Barfota utan strumpor och skor vill jag dansa med dig"

Några ligger på bår och övervakas. Transport mellan två sjukhus.
Är bussen full nyttjas taxi. Även i en taxi kan en bår användas.
Kallas bårbil.
Dessa chaufförer har ett jobb att leta upp och placera patienterna i sina bilar
Resetjänst kallas verksamheten och är till för sjukresor.
Sjuka på resa.
Vårdande instans står för beställningen av tur och retur.
En verkligt sjuk resa.

Trygghet för den sjuka.
Servicen är bra.
Trygg och väl rattande chaufför som jag tror själv har legat på bår, så smidigt han för bussen genom trafiken,
Mjukt in i kurvorna och lång framförhållning i sitt körande.

Sjuksystern, som är en bror, har sin egen kupé längst bak, nära vård och hög tillgänglighet!
Värden som sköter logistiken är också högst tillgänglig. Beställer transportörer som ser till att patienterna kommer på rätt plats.
Serverar kaffe och delar ut en spypåse om det behövs.
Ger stöd i och ur bussen, hissrampens fördelar och nackdelar, lugnande bemötande, men också bestämda.
Tålamod och empati alla dagar i veckan!
Ansvar!

Allt har sin tid sägs det  - sambulansen har en avgångstid och en ankomsttid.
Från punkt A till B.
I alla väder!
Samhällsnyttan tillgodoses också.
Rullan går.

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp.

Copyright  Husfrun i residenset :-)

onsdag 15 november 2017

Slumpens tillfällighet

Vad är konst?
En fråga.
Ett ord.
Ett sätt att tänka.
Vem bryr sig?

Vad är kreativitet?
Att få syn på det en redan ser.

När kan en kalla sig konstnär?
Från och med torsdag.

Ernst Billgrens böcker Vad är konst och Vad är konst 11 kom jag över helt tillfälligt, som av en slump ni vet. När slumpen och tillfälligheten är intagen lägger en gärna till att det finns en mening i detta.
För mig blev just dessa frågor svars ett slags frigörande hipp hipp för mig och mina "färgkludderier".
Billgren har ett kort och ett långt svar på alla frågorna. Just här valde jag de korta.

Vem frågar och vem ger svaren?
Jag målar.
Naturligtvis är jag mer än nyfiken på frågorna, andra frågor, på konsthistorien, tiderna med epoker och vem är konstvetaren?
Det finns ju en hel uppsjö av föreställningar, konstkritiker, skolor, tekniker, färglära osv.

Jag gör som när jag skriver - jag skriver och när jag målar så målar jag.
Nu kan en ju tänka att konsthistorien, begreppsbilden samt indelningen av bra och  eller dåligt är helt onödigt.
En är hur som en liten kugge i sammanhangen ....
Varken större eller mindre.
En är!

Och här kommer paradoxen in som med så mycket annat i livet.
Hela livet är en paradox,  knäcker en en kod  så får en strax knäcka en ny .... vi ska ha, men vi ska inte ha heller.
Tänker osökt på normer och struktur som vi bör ha i våra liv. De som inga normer har kan få hjälp att  bli norm-ala. Då gör det gott.
Gör det?
När en så lärt sig det norm-ativa och uppfylld kraven på att vara en lyckad människa så kommer önskanom att bryta normen och bli lycklig ändå.
Inte göra det värre en så.




     
Dessa bilder  är inga tavlor
 - det är färgsöl som sprätte på torkställningen som vid tillfället var utan kläder på tork
när jag stod ute och målade en tavla.
Formationen kom fram då jag kom nära av misstag och färgerna ströks ut.
Det gör görgött när en tavla inte blir huvudsaken fast jag trodde det, utan kameran får spela en roll.
Slumpens tillfällighet  ...

¤¤¤¤¤¤¤¤


Livslinjers reflektion med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset :-)

tisdag 14 november 2017

Mer pepplycka och nya insikter -Tack för kommentarerna

Det här är ju roligt - att svara på kommentarer i ett eget inlägg :-)

Denna gång tackar jag Mia och Ditte som inkommit med kommentarer på Husfruns 11/11!
<3
Ditte lämnade en kommentar på Tack för kommentarerna 12/11, stor kram!

Hon sov under trappan 13/11:

Här kom jag på att jag ska skriva när det är en berättelse och att jaget inte är jag själv rakt igenom. 
Att skriva i jagform gör att jag glider in i berättelsen och känner flow när jag skriver.
Jag flätar in mina egna o andras upplevelser som jag lyssnat till, läst eller rent av fantiserar i hop.
Jag är alltså inte hur snäll som helst, men gillar starkt det goda. 
Skriva i någon annan person ska jag träna på.


Tack olgakatt, glad att du tittar in :-)

Tack znogge, Gunilla - en uppsamling kan bli problematisk :-)
Tack Paula i pörtet; vi tror på det goda.  Så roligt att du besöker min "nya bubbla" när jag nu fortsätter göra bruk av den på ett lite annat sätt!
Krya på dig vänligen residenset :-)
Tack rosa flugan för din fina kommentar  <3
Tack Ditte, söstra mi för att du också följer med mig på denna skrivresan också <3

Till sist, men inte minst - tack alla andra som också läste utan kommentar!


¤ Insikt är en sikt in uppkommen från en sikt ut. Utsikt. På sikt, god sikt.

//Husfrun i residenset

måndag 13 november 2017

Hon sov under trappan


Hon sov under trappan.

En sen kväll, nästan natt, jag hade parkerat bilen i garaget.
På väg uppför trappan såg jag två fötter som stack fram.
Jag smög tyst och hukade mig så jag kunde se ansiktet och gestalten.
Det var en hon, hon levde och sov.
Jag fortsatte upp i lägenheten. Kokade en kanna kaffe och slog upp i termosen. Bredde tre mackor med skinka och ost.
Hon låg på hårda golvet, så jag plockade fram en kudde, ett täcke och en tunn skumgummimadrass Kom på att hon kanske behövde en väska att bära med sig sängkläderna i så jag tog den stora väskan som jag aldrig använder.
Nästa natt skulle hon kanske sova någon annanstans.
Så smög jag mig ner igen
Hon sov fortfarande. Jag fann ingen anledning att väcka henne. Ställde bara ner dryck, föda och sängkläder i väskan och gick upp för trappan igen.

Det kändes lite upprymd så jag kunde inte somna direkt. Jag hade gjort något "olagligt" och kanske inte så smart med tanke på min situation som hyresgäst.
Civil olydnad har jag hört talas om, det var nog det jag gjort mig skyldig till.
Skyldig? Till en medmänsklig insats?
Men det for all världens väg och sömnen kom.

Dagen efter gick jag ner i källaren. Hon var borta liksom sängkläderna och väskan.
Termosen och fatet i plastpåsen stod kvar.
I trappan upp mötte jag min granne, han tittade frågande på termosen och fatet:
- Hm, äter du frukost i källaren?
- En kan behöva förändring, svarade jag och log mjugglikt.

På kvällen gjorde jag om det samma och ställde ner det längst in under trappan.
Morgonen därpå fann jag en lapp instucken under den tomma termosen där det stod
Tack så mycket!
I fem nätter fortsatte detta.
När jag kom ner den sjätte morgonen stod grannen jag mött i trappan,vår hyresvärd och väntade på mig.
Något inom mig brände till och jag gav de inte en chans att ge sig på mig:
- Oj då,  jag har visst kokat för lite kaffe!
- Det här är ju inte tillåtet, börjar hyresvärden ... och min granne harklar sig högljudd, rätar på ryggen och gör sig myndig ...
- Jag skulle gjort samma  sak om det var någon av er, fortsätter jag.
- Vi?? frågar de sammansvärjande trollen ....
Jag plockar till mig termosen och fatet. Ingen lapp idag.
Jag stannar upp i rörelsen:
- Det fattas något, säger jag, har ni taget det?
- Vi??? nästan skriker trollen ... skulle vi!!
- Fram med det nu, säger jag bestämt.
Om ni tycker att jag gjort fel, det är en sak, men ni har ju faktisk begått en stöld!
Hyresvärden:
- Det är förbjudet att sova här.
Jag:
- Ja, det är det kanske, men det är inte förbjudet att hjälpa sin nästa eller hur?
Min granne karskar upp sig igen ...
- Var har ni gjort av lappen??
Trollen tittar på varan.
- Lappen??
- Ja, det brukar ligga en lapp under termosen.
Tystnad.
- Tänka sig att ni är så hårdhudade och ogina att ni tycker det är ok att stjäla från stackaren som fått ro i några timmar och mat i skrotten för att denne har gjort något som inte är tillåtet.
Ni är fan inte ett dugg bättre!

Så blir det stilla en lång stund, jag ser från den ena till den andra och tänker inte vika.
Minuterna går.
Då tar min granne upp lappen ur fickan.
- Läs beordrar jag!
"Tusen Tack för kaffe, mackor och för lånet av sängkläderna. Idag får jag en egen liten bostad så jag kan få ordning på mitt liv igen".
Undertecknat Maria.
- Var är väskan frågar jag?
Hyresvärden öppnar dörren till garaget, där står väskan bakom dörren. Med madrassen, kudden och täcket i.
Den hade fått trolltransport dit.
Nära nog att slänga ännu en till trollpacken;
"Älska din nästa som dig själv" - men jag besinnade mig; en sitter inte i glashus och kastar sten.


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp.

Copyright Husfrun i Residenset






Tack för kommentarerna - blev pepplycklig

Kommentarerna på husfruns textluster 11/11 ....

Tack till Gerd, Gunnel, Gunilla, Karin, Christina och Kersti som lämnade kommentarer på textlusten gällande mitt beslut att fortsätta ha mitt skrivforum här! Gjorde mig glad och pepplycklig!

Ingrid; Bloggvänner är fint av bästa graden, men även andra läsare som bara läser och som jag inte vet vem är :-)Roligt är att de finns också!
Att hålla sig ifrån eller till är en spännande fråga, vad andra tror likaså. 
Kram

Rosa flugan, konstnärsvännen; Vet inte om det blir en bok :-)men jag vill fortsätta skriva och valde ha kvar Blogg&Blandat som jag döpte om :-) fast jag avslutat bloggskriv och bloggläset. Glad att du tittade in!
<3


//Husfrun i residenset

Uppdatering 14/11: Skrev Mia i stället för Kersti, nu är det ändrat :-)

lördag 11 november 2017

Husfruns textluster o andra luster

Skrivandet är ett sätt att leva!
Nu när jag avlsutat mitt bloggskrivande och läsande så ska jag hitta nya vägar.
Inget bok än, bara löst spontant uppkomna textluster o andra luster.
Enkelt nog.

Varför  vill jag då skriva publikt?
Jämför med texter i byrålådan!

Cirklat kring en ny egen hemsida igen.
Har testat och hamnade tillbaks här.
Kollar in några skrivarsidor om det skulle vara något för mig.
Första mitt öga ser är  meningen "11 misstag du inte ska göra när du skriver prosa"!
Nämen - börja med misstagen?
En präktig lustdödare!
För vem ska jag skriva så fritt från misstag?
På 8 veckor kunde jag få lära mig skriva noveller, på 7 veckor dikter.

Nu har jag ju redan skrivit noveller/berättelser och dikter utan "utbildning".
Hur en än gör så är det läsaren som avgör.
Det är inte min sida av saken.
Liksom. Typ. Således. Så att.
Det är skrivet som är min sida av saken.
Där glädjen över ordens underbara värld får florera i en salig röra med tankar och känslor.
Sätta samman och dra i från.
Så med målningen också.
Jag är konstnären, men betraktaren äger rätten att avgöra om det är konst.
När jag fotar är det jag som knäpper och redigerar. Alltså  fotografen.
Lägg gärna till amatörperspektivet ....

Ett erbjudande om att skapa ett författarforum fanns också.
Om definitionen på en författare är den som skriver spontana texter, möjligen laborera fram en sammanhängande berättelse till en roman, dikta poesi ur hörn och vrår, ja då är jag ju en författare. Det är ju jag som författar! Poet.
För-fattar. Po-etisk.

Och en plattform har jag ju redan - Blogg&Blandat. Jag döper bara om den och kör iväg.
Enkelt eller hur?
En kan ta den den lätta varianten - den kan bli svår nog :-)
Lättförfattare och lättkonstnär!
Hur svårt kan det vara?
Kåseriska texter attraherar mig!

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp.

Copyright Husfrun i Residenset :-)

lördag 28 oktober 2017

Vid vägs ände - bloggslut

Lite främmande inför tanken och känslan är jag kanske - men den inre rösten är tydlig nog. Sluta skriva vill jag absolut inte. Inte heller sluta läsa.
Blogglandias lovsång har jag sjungit och den ångrar jag inte en dag,
även om jag inte själv kommer att delta i bloggform skriv eller läsande med kommentarer på samma sätt som förr.
Min blogg&blandat kommer att finnas kvar för eventuell någon slags bruk.
Tack alla kära bloggvänner för den gemenskap jag fått dela med er, allt jag fått lära mig. En livslinje är en livslinje och jag tycker det har varit fantastiska år i denna världen, nära 4 år. 
Ingen gömd ingen glömd. 
Några av er närmare mig än andra - precis som det ska vara.
Men alla har betytt något fint!
Vad framtiden ger vet ingen - men den finns!
:-) <3

Som fisken i havet simmar också människan

torsdag 26 oktober 2017

Veckans rubrik - Myriader

Paula i pörtet´s sista rubrik i oktober är Myriader.
Tack Paula för härliga, kluriga och käcka rubriker! Riktiga triggrubriker!
Vem som tar över novembers rubriker är i skrivande stund okänt.
Andre skrivande finner du till höger i menyn.

Myr-iader ger mig en inre syn av myror, alla världens myror.
Oräkneliga.
Eller att räkna in får för att somna eller kanske mer ullstråna  på fårkroppen.
Mina tavlor - tavlorna kan jag räkna, men inte penseldragen, knivföringen, antal vattensprut, trasans alla tork, lager på lager samt att bara stryka ut.
Tankar hör också till det oräkneliga.
Såsom regndroppar - men regnmängden kan mätas, är det att räkna?

Myriad saknas tydligen synonymer och motsatsord enl www.ordguru.se
Myriad betyder:
1. ett antal av 10 000
2.(bildligt) oränknelig mängd

Men det kan väl inte stämma; närmare bestämt i "min ordbok" alltså så blir motsatsordet: Räkneliga. Synomymt med höga tal ... bildigt talat.
Nej, helt korrekt i sammanhangen är det kanske inte ...

Men jag blir nyfiken på vad det är med myriader så jag faktasökte lite  hos min vän Wiki Pedia.(Läs Wikipedia)
Arkimedes namn snurrade  .... från en halvt sovande jänta i skolpliktig ålder och visst var det något med grekiska ...
Ska säga jag fick mig en fantastisk påminnelse, tilläggsupplysningar och nytt veta!
Kort sagt myriader i kontoret!

I korthet fann jag:
¤Myriad kommer från det grekiska ordet myrias, egentligen ett antal av 10000 (tal)
¤Myria, som är et prefix ... aj aj aj pre- är en förstavelse som sätts i början av ett ord  för att ändra ordets betydelse ...  men se här:
¤Prefix kallas också prepositoner ... de tyska dyker upp från skoltiden.
Men viktigare är att jag nu närmar mig det oräkneliga- alltså räkneorden milli, kilo och giga vilket då är räkneliga eftersom det mäts eller?
¤Myriaden är ett kronologisk system uppfunnen av svensken Henrik Brandel för att avhjälpa den gregorianska tidräkningens oegentligheter ... ja ha ja och nu kommer det:

"Myriaden grundar sig på en period av 10 000 tusen år och börjar år 2000 f.Kr.",
jag är med...
Solen och månens omlopp har med saken att göra såsom vintersolståndet, vilket denna Brandel gav nya hämtade namn från dels grekiskan, dels från arabiskan.
Sommarsolståndet hör också hit då givetvis ...
Brandel utgav år 1792 Livorno, en liten tidskrift efter att i 25 års tid arbetat på  fulländande av  myriaden.
Jag drar härmed slutsatsen att Paulas  Myriader torde vara oräknade försök att få till en förklaring och en slutsats som gäller för alltid inte är nåbar eftersom världen sju  underverk  ... nå ja, det gör det samma.
Om långa och korta skalan för stora tal kan ni läsa på Wiki.
Men Arkimedes då?
Ja,  han föddes 287 f.Kr, grekisk matematiker, fysiker, ingenjör,uppfinnare, astronom och filosof.
Jo, det sägs att han uppfann ett talsystem baserad på myriad för att räkna ut mycket stora tal. Vilket jag finner klokt i sammanhangen!
Detta är på inget sätt dagens fakta om Myriad-er utan bara ett spån bakåt för att eventuellt ta sig framåt. 
Alltså ett slags myriadisk tankefång -
ja jävlar i det :-)
Du hängde väl med?
En mångfoting spankulerar omkring
det finns myriader av dem
rent symbolisk alltså

(Tavlan är målad i akryl och heter Mångfoting, målad av Klara Ovidia)

onsdag 25 oktober 2017

Morgonstund har te i mun


Mörkt ute - varmt inne
Vattenkokarn brusar
trött och inte helt vaken inhalerar jag morgonmedicinen
brer smörgåsen
Fyller tekoppen och följer proceduren
sedan många andra morgnar
Två påsar passar till baljan
på med assietten på koppen
och så får det stå där och dra








Det är så stilla så jag hör mina egna andetag
tankens väg finner sig själv
Hälsporrarna är på bättringsvägen
benvärken i underbensbenen svagare än igår
Hjartat och pulsen håller takten
ögonen ser och jag blir varse
den nya dagen som ingen vet något om
förutom det möjligen inplanerade

Så är tiden inne
allt är klart
platsen i soffan intagen
filt över benen
Att sitta vid ett bord är inte längre aktuellt
det hör arbetslivet till
Och så när jag är borta - på besök alltså

Första klunken på väg
koppen värmer händerna
doften kittlar näsan
och så - morgonstund med te i mun
Det är som på nytt varje dag

Tacknämlig tacksamhet

Tacknämlig. Takknemlig på norska Nämligen tacksam. Intressant fenomen det där med tacksamhet. Tacksam för att? I mångt och mycket för ...