fredag 28 juli 2017

Rullar på igen

Av sig själv tog bloggaren och bloggläsaren i mig tag i den delen av mitt liv som jag är så glad i, men pausar från då och då på hel, halv eller ibland på en kvartstid.
Klickade in mig runt hos kamraterna här och var.
Har varit hemmavid i vardagens jämna lunk, men den ena dagen blir inte den andra lik hur som.
Som bekant är det något med vardagen som hägrar för mig, Var dag nästan.
Analyser, reflektioner och nollställning avbryter varann.
En ska inte ta sig själv på större allvar än att en behåller självdistansen, nåja, den slingrar sig nog lite i mitt innersta den där distansen.
Min utställning som jag skrivit om blev en riktig höjdare för mig!
Någon hybris  är inte så dumt, själens rum lockas av sånt.
Jag målar, målar om. Skriver poesi och annat tjafs.
Har påbörjat återläsningen av serien av Per Anders Fogelström, Mina drömmas stad.
Äter ute och inne och annorstädes. Cyklar.
I går höll det på att gå riktigt illa. "Som tur var" såg jag något på andra sidan gatan och tog med mig cykeln  åt vänster - då kommer en yngling i rasande fart ut från höger - jag hade alltså väjningsplikt egentligen kan en säga. Jag kände luftdraget och en sekund eller två så nuddade vår pedaler vid varann.
Minsann.

Förändras en utan att göra en medveten förändring?
Jo, se det är jag övertygad om :-)
Som min bloggvän Karin på pettas säger: "Bena på jorden och huvudet i himlen"
 - åtminstone ena benet :-)

Rullan går ....

20 kommentarer:

  1. Skönt att inget hände men glöm inte hjälmen!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bör skärpa mig med det ja :-)
      Kram

      Radera
  2. Jag tror vi förändras med tiden - eller kanske att vi formas efter vår omgivning. Finns på Instagram numera vara men gör några enstaka instick till bloggen. Har du Instagram så är du välkommen att följa mig där - heter: Comsi.c
    Kram ❤️

    SvaraRadera
  3. Är på G med Insta jag också så då letar jag upp dig där :-) Förändras med tiden. Formas efter vår omgivning .... visst är det så med. Kul du tittar in min vän!
    Kramis

    SvaraRadera
  4. Jag skriver villigt under på att man inte ska ta sig själv på för stort allvar. Det är ju det som är tjusningen att man aldrig riktigt vet vad man kan vänta sig av sig själv. Låter kanske snurrigt, men jag menar att ibland drar fantasin och lusten iväg med en så man vet inte riktigt själv vad som händer. Att våga testa nya saker är kryddan i tillvaron. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klockren kommentar Gunnel!Thats life.
      kram

      Radera
  5. Jag har också upptäckt att jag förändras. Jag är inte lik mig de senaste åren.

    Men en får va gla att en är som en är.
    Kram, du fina Tove

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tidens tand troligen att förändras. Glad att finnas till som den en är ... och blir, det rör ju på sig.
      Kram kära bloggvän

      Radera
  6. Ja, det räcker gott och väl med det ena benet. Huvudsaken man får lite jordkänsla. Sen kan man flyga iväg hur mycket som helst om man bara är lite förankrad.
    Roligt att du är tillbaka i bloggvärlden. Jag är varken eller just nu <3

    SvaraRadera
  7. Varken eller är ett utmärkt utgångsläge :-)Lika med det ena benet och förankringen
    <3

    SvaraRadera
  8. En annan är med och läste din fina komemtar till mig, visst är det jag i det hela såklart �� Kul att du både ser och känner så. Trevligt att du stiger in i bloggvärlden igen... Du skrev ju klart och tydligt att du varvade ned lite... och det måste man respektera. Det här med att cykla/vara ute på vägarna är inte lätt. Respekten för medtrafikanter håller på att holkas ur. Jag är ju ofta ute och går med mina fyrbenta vänner och låt mig påstå att 2 av 10 bilister saktar in och håller ett större avstånd... Dom övriga 8 ser man en sur min och kan läsa i ansiktsuttrycken: Skyll dig själv som beträder vägen! I helgen har vi Lillplutten och gjort en sväng... rätt nöjd: 5 av 5 respekterade och saktade in �� Vi sköter om oss, Kram ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, 5 av 5 är ju en framgång :-)En får se sig omkring och ha stenkollsom cyklande och gående. Vilken helg med lillplutten på besök , då är det fröjd i stugan :-)
      Vi sköter om oss, kram

      Radera
  9. Finaste Tove, söstra mi - visst tar livet med oss på olika spår; stickspår -slingerspår och livets spår som jag tror tar sig olika uttryck när det så behagar. Och ofta behagar vi eller låter oss behagas. Vi stannar inte upp utan livet rör sig runt oss och vi rör oss runt livet och tillvaron.
    Du måsta vara rädd om dig på dina cykelturer och nu hade du tur. Det har en inte alltid.
    Önskar dig det bästa och är glad nu för att du finns både på bloggen och på Instagram.
    Stor kram och många tankar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Livet rör sig runt oss och vi rör oss runt livet och tillvaron - klockrent söstra Ditte!
      Ja, en får vara vaken och se sig både fram, bak och åt sidorna när en cyklar och det är inte tid för at se sig om. Just på den vägen är det många utsticksvägar från höger, så jag brukar ha ögonen på och nära till handbromsen, men nu var det ett träd som tog min uppmärksamhet och det blev nog räddningen som sagt!
      Känns fint att vara tillbaka igen och Instagram blir kul!
      Stor kram

      Radera
  10. Benen på jorden och huvudet i himlen - du är för härlig!

    Kul att det gick bra med utställningen! Dina alster är så färgstarka och spännande!

    Ha en fortsatt fin sommar! Kram Christina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antog genast Karins utsago därom :-)
      Jättekul med utställningen :-)
      Må gott kram!

      Radera
  11. Vilket härligt uttryck Karin har ,-))))
    Vilken tur du hade..........efter en sådan händelse kommer tankar!
    Härligt med din utställning! Det måste vara en härlig känsla ,-)
    Du kommer väl att ställa ut flera gånger.
    Ler åt ditt "skriver poesi o annat tjafs" ,-) Jag undrar vad "tjafs" är ,-))
    Du är en sann konstnärssjäl minsann!
    Ha det nu jättefint STOR KRAM Primrose ,-)

    SvaraRadera
  12. Visst är det härligt att ha benen på jorden och huvudet i himlen :-) Jo, jag hade tur.
    Utställning i september på Stadsbiblioteket blir det :-)
    Stor kram!

    SvaraRadera
  13. En eftertänksamt inlägg - och så en nästan-olycka som i förbifarten. Skönt att det gick bra och skönt att du tar det så lugnt med det!

    SvaraRadera
  14. Tack Eva - lugnare rullar cykel och jag :-)

    SvaraRadera

En kommentar är alltid fint å få - tack för besöket :-)

Gems Weekly Photochallenge - Låst

Är det låst ja, då är det ju låst. Inget framför, inget bredvid, inget vid sidan och inget bakom - jo, baklås-t Om  en ska låsa måste en...