måndag 25 september 2017

Strömma surt och grilla kryp

Nu har jag fått min dos till hälften för detta året. Jag har nämligen strömmat surt två dagar i rad. Enligt min väninna så är rekommendationen  max 4 gånger per år, detta med tanke på miljöförstöringarna.
Herre Jisses - i den inläggningen tas det väl död på det förorenade tyckte vi.
Eller så frodas den! Föroreningen.

Första gången jag kände doften var jag 17 år sådär och den lockade inte. Jag misstänkte starkt att min lilla halvbror gjort ner sig och för honom mycket bestämt till badrummet för blöjbyte.
Absolut inget i den blöjan.
Då kommer vår gemensamma mor in med den nyöppnade burken och satte den under näsan på mig.
Fy fan x flera och lite till.

Jag hann bli 48 år innan nästa tillfälle gavs. Då hade jag under sommaren  börjat på det första äldreboendet här uppe i Skellefteå, hit jag flyttade då jag blivit farmor till Moa.
15 år har gått och jag ätit surisar varje år.
Det är festligt!
Eftersom jag är en "all in" människa till sina tider så var det otänkligt för mig att tacka nej.
 -och jag fick en liten specialare: Den enda av personalen som fick ta en liten snaps till..
Har skapat en tradition på min altan, sedan 2011, men i år fick vi inte ihop det trots att  vi är daglediga alla.
Så det blev för 3 av surströmmingsgänget inomhus i år.

För den oinvigde kan jag berätta att det är samvaron kring festmåltiden som betyder  mycket.
Där sitter vi och skalar potatisen - min favorit är mandelpotatisen, men den kräver passning då den lätt kokar sönder - rensar surfisken och förbereder oss för den goda smaken, det är ett långsamt njutande.
En blir  mindfull och lever i nuet. lladoften är som bortblåst.

Har hört och sett på tv om grillade kryp och insekter. Proteinrik och hållbar mat för oss i framtiden. Framtiden har ju en tendens att komma under morgondagen.
Surisar eller krypmeny?
Räcker alla kryp o insekter till oss alla?
Strömming sinar också då och då så?
Kan inte tänka mig att tugga på kryp o larver - men vem vet?
- och är inte krypen påverkade av den förorenade miljön?
Den som lever får se och något ska vi som bekant dö av -  dör vi ju ändå verkar det som - så att.

28 kommentarer:

  1. Jag sitter och blir lite avundsjuk på dig som testat den här delikatessen nu. Det är många år sedan jag fick den möjligheten. Här är det nämligen bara Ulrika och jag som gillar det och något år har vi köpt en liten burk och suttit för oss själva ute i trädgården och njutit. I år hade det inte gått ändå för då hade det blivit så utspätt så den goda smaken helt försvunnit. Kanske nästa år.... Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å en tanke flög upp i mitt huvud; tänk om vi kunde smaka tillsammans :-) utan regn vill säga.
      Kram

      Radera
    2. Det måste jag skriva upp på min lista över roliga saker jag ska göra en gång i livet.

      Radera
  2. Det var kryptiskt, vill jag lova.
    Men den sura jag lärt mig inhåva.
    Lukten är ej skön
    Men smaken, den ger lön.
    Dock äter jag inte strömmingen mera
    för det var en tradition av flera
    med min älskade gubbe......💛

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kan det vara att med frånvaron av någon betydelsefull inte längre lockar det <3
      Men rimma kan du :-)
      kram

      Radera
  3. Vilken tur att det är minst 22 år tills jag är 48 år som du var. Jag har bara kommit till lektion ett och två. Dofta på öppnade burkar. Hålla andan resten av "festkvällen".
    Nu ska jag ta lite balkongfika. Solen kom precis på besök. Låt se. Ska jag ta rostade getingar eller en linslus till flugkaffet? Till lektyr får det bli "Minnen som stannat kvar" som äntligen letat sig till Sverige och Ystad. Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så du säger Bosse - men det där med smaken .. ja, du vet :-)
      Du får mig nästan nyfiken med ditt flugkaffe med ditt tillbehör!
      Bra böckerna har kommit då ska jag göra slag i saken!
      Kram

      Radera
  4. Jag har testat en gång men tyvärr eller tack och lov så gav det inte mersmak alls. Ingen stor tradition här söder om landsvägen.

    Kram och god kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då får vi äta något annat :-)
      Norr om landsvägen går det an ...
      Kram

      Radera
  5. Det retar mig lite att jag ännu inte smakat den strömmade suringen. Har ju liksom ingen lust att köpa en hel burk bara för att smaka. Får verkligen se till att få ihop ett gäng nyfikna finsmakare .... eller, nyfikna i alla fall ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir tillfälle ska du se :-)

      Radera
  6. Hej surisvännen, det brukar bara bli en gång per år för mig, men jag skulle gärna äta flera gånger. Nästa år hoppar jag mandelpotatisen, för det som inte går åt är bara att kasta, torr, tråkig o omöjlig att värma eller steka upp. Det tog många år innan jag klarade att äta utan snaps, numera är snapsen helt borta ur diskussionen. Jag kommer att äta kryp så snart tillfälle ges. Om vi här i Sverige kan äta äckliga kräftor som andra fnyser åt eftersom de lever på havets och sjäarnas botten i slammet så kan jag tänka mig äta det mesta. Men det behöver ju inte likna larver, man kan ju kamouflera dem. Tror jag skulle gilla grillade gräshoppor, japp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Surisvänskapet delar vi :-) Som sagt, det där med kryp vet jag inte än ... men nöden har ingen lag :-)
      och visst kan supen och ölen utebliva, det går fint det med och är lika trevligt. Vatten är också en höjdare till.
      Maten är intressant:-)

      Radera
  7. Jag har testat ett par gånger, men har avstått det sura. Mandelpotatis och andra tillbehör som inte luktar "sk-t" är trevligt och gemenskapen betyder mycket. men hos dig skulle jag kanske gå "all in" och prova den illaluktande sura saken. Du skulle nog få mig till detta. Du om någon.
    Stor kram söstra mi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En smak jag gärna
      bjuder vid tillfälle ... så får vi se :-)
      Söstrabord kan dukas!
      Stor kram

      Radera
  8. Har testat en gång ... och det räckte! Vet inte om jag vill prova en gång till - lika lite vill jag testa grillade kryp!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, har du testat så vet du :-)
      Kram

      Radera
  9. Själv har jag kvar upplevelsen av de båda. Grannarna försökte vid ett tillfälle locka mig med en "klämma", men den tog vägen någon annanstans än om min mage. Doften av det sura har jag dock "sniffat" en gång som liten, när pappa fick för sig att han ville ha en skiva hemma med sina kollegor. Förfärligt minns jag, men jag har ju ändrat uppfattning om en hel del sedan dess, så kanske ändå ... :)
    Ha en fin dag!
    Kram Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, en ändrar uppfattningar så kanske:-) Klämman, ja den glömde jag ju, tack Mia!
      Fin dag till dig med!
      Kram

      Radera
  10. Efter lite tillvänjning, helst från barnsben, är surströmming en delikatess som jag inte missar.🔝🔝🔝🔝🔝🔝🔝🔝 Har ätit flera gånger redan.
    Småkryp håller jag mig ifrån än så länge🐜🕷🐛men som du säger, vem vet?
    Ha det..💕

    SvaraRadera
    Svar
    1. Se där ja, en i gänget, trevligt ghugge!
      Kul att du tittar in :-)
      Hadet <3

      Radera
  11. Vilken tur att någon/några äter som stinkande fiskarna. Samvaron tackar jag gärna ja till, men äta surströmming igen - blir ett rungande NEJ! Kram

    SvaraRadera
  12. Har smakat eller smakat jag åt en gång för längesedan , och gott var det inte ,-))))
    Men kul att dom finns att äta, lite annorlunda att berätta för icke svenskar ,-)
    Så du fick snaps när de andra fick mjölk ,-)))))
    Förstår att det är samvaron runt det måste vara det bästa.
    Insekter ja grillade knapriga i så fall ,-)
    Fast inte längtar jag ,-))
    Ha det fint fina konstnärsvän!
    KRAM från mig Primrose ,-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då har du ju provat :-) Nej, alla som ville fick snaps av de boende och jag som förstagångsätande fick snaps trots att jag var personal. Ett minne för livet :-)
      Ska vi satsa på knapergrillade?
      Ha det gott konstnärsvän :-)
      Kram

      Radera
  13. Åh den förädlade fisken :) Jag har tyckt om den sedan barnsben. Mor och far visade mig den tidigt... kommer man från en fiske kust så har man det i blodet... Lök, tunnbröd och potatis till är det underbart :) Tills för några år sedan fiskade jag och grannen strömming varje år... den vart tillredd på olika sätt i form i ugnen (rullströmming, vitlöksströmming, tomatströmming osv) gott är också något vi kallar för sotare. Vi grillar dem i ett galler. Lika gott som rökt sik och rökt aborre. Vi står klara med nät och ska äntligen prova på att lägga i höst... hoppas på till helgen om inte vädrets makter sätter stopp. Det tär liksom på fingrar när kölden sätter in vid frosten... men sitter någon öring i maskorna glömmer man motgången mycket snabbt :) För övrigt stor två burkar surisar i kylen och väntas på att inmundigas...till helgen kanske... då jag lämnat huvudstaden :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förädlade fisken jaja, där satt den!
      och strömming i andra former är också gott. Grillvarianten låter lockande också ...
      Håller tummarna för nätläggningen och ber om vackert väder där nere och här uppe :-) Fisk är möjligheternas mat!
      Må som fisken i vattnet innan den går i nätet :-)

      Radera

Närvaro

Förr var jag inte så medveten om det där med att de dagar som gick var livet. Sedan ett par tre år så lyckas jag få ihop att så gott som al...