fredag 13 oktober 2017

Ett dagboksinlägg om bloggandet

Använder ju inte min blogg som dagbok egentligen, men idag kändes det bra.
Steg upp väldigt sent.
Planen jag lade igår har jag nu följt  och jag sitter igen med full utdelning. Tack tack bloggvänner!
Men också en liten eftertanke, när har jag inte det är just den rätta meningen :-)
Av och till halkar jag efter i bloggläsning, så var nu fallet.
Denna tiden på året och kanske hela mörka tiden genom är inläggen runt om täta och helt underbara var och en på sitt sätt!
Det är så enkelt att jag behöver dessa inlägg för en vidgad vy. Det tränar hjärnan och ja, ni vet lite därtill ... jag reser och går på kurser :-)
Jag och många med mig tillhör den sorten att gärna lämnar kommentar, det är liksom den största glädjen när jag fått mycket glädje och inspiration runt om.
Något jag flera gånger velat göra och gör, men alltför sällan, är att återgå för att äasa det svar som jag fått. Det är en god kommunikation med mina mått mätt.
Tänkte få ihop det igen.
Jag har bytt ut min hemsida klara ovidia  där jag skrev lite smått och gott med en gästbok. Huvudsakligen tänkt till mina tavlor då.
Tack ni som lämnade en hälsning i gästboken där. Att den blev välbesökt gladde mig mycket, en fin statistik på kort tid sporrar onekligen.

Är nu på Instagram under samma namn.
Jag är FB brukare också.
Nu ser ni säkert att det är tidsperspektivet jag närmar mig.
Att jag tidvis kan bli en periodisk läsare -  men när jag nu skriver det så kommer jag på att det har jag ju varit hela tiden under bloggaktiva perioder vill säga :-)
Kanske ett helt onödigt inlägg - men men.
När skriv- och tankedelarlusten är som den är så får det bli så.
Jag skriver nu i två grupper och följer dessa deltagare då gemensamma inlägg skrivs.
Nu har jag sittbesvär i ändan och ont i underbenen, jag har nämligen suttit i soffan nära 6 timmar och har på den tiden hunnit med två frukostar och ett mellanmål.
Nu ska jag tvätta mig och se till att komma mig ut.
Under helgen hoppas jag skriva mitt inlägg klart om min senaste tavelutställning.
Trevlig helg!
Bloggandet är som ringar på vattnet som bildas ur den fontän som blogglandia är!

22 kommentarer:

  1. Jag har inte sällat mig till Instagram ännu och tror det dröjer om det blir så. Man måste ju ha en lämplig telefon till det och jag har ju fortfarande min gamla tegelsten. Är ju så nöjd med att ha det så :)
    Vad gäller bloggandet så går det i vågor. Förr skrev jag många gånger i veckan men numera tar jag det rätt lugnt, för att inte säga alltför lugnt.
    Jag saknar inspirationen ibland, men så är ju livet. Det går upp och det går ner. Kommenterandet är viktigt.
    Gensvar är viktigt, om inte alla gånger men i alla fall nu och då.
    Nu ser jag framemot ditt inlägg om tavelutställningen. Lycka till Tove! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min gamla tegelsten föll i hop som en fura så det blev en med flera funktioner. Jag som för det mesta rent initialt är mot har en tendens att blir för ... Bloggandet går i vågor, som besök och återbesök. Så pausar vi ju båda då och då och det är bra det med!
      Jaa så det är <3

      Radera

  2. Trevlig läsning som alltid hos dig.. Jag känner att jag inte hinner kommentera på samma sätt längre, lägger in något inlägg när andan faller på. Tycker Instagram räcker för stunden. Går in och läser hos gamla bloggvänner men om jag känner att jag vill kommentera något Så får jag dåligt samvete för då tycker jag att jag borde kommentera hos alla. Knepigt det där... 🤔
    Kram ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack <3
      Kommentera ska en göra då en vill och önskar det - dåligt samvete om du hoppar över behöver du inte ha här :-)
      Roligt se dig här igen!
      Kram

      Radera
  3. Det räcker bra med bloggen och Facebook. Orkar inte med mer. Jag läser alla kommentarer och försöker svara på dem. Det är roligt när man får en kommentar - hittills har jag bara fått positiva sådana. Men jag läser för det mesta bara sådana inlägg som jag har på min blogglista. Tiden räcker inte till annars. Man måste ju göra något annat än sitta vid datorn hela dagen...
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst ska en göra det en har lust med och tycker sig hinna!
      Har faktisk fått en negativ kommentar - men jag lät den passera, tänkte ärlighet är bäst -vi år ju så olika av oss vi människor och när vi skriver ger vi ju en bit av oss själva utan att bli privata tänker jag!
      Kram

      Radera
  4. Vilken perfekt bild och beskrivning på hur bloggandet är. Visst är det roligt att få kommentarer, men det får aldrig kännas som ett tvång, så fort man läst ett inlägg. Då försvinner lite av spontaniteten, tycker jag. Jag älskar att skriva och tycker det är kul om jag kan höja humöret hos läsaren eller få henne eller honom att engagera sig i det jag skriver om. Man läser ju en bok utan att behöva kommentera. Jag tycker bloggandet kan få vara lika kravfritt. Vi kommenterar hos varandra när vi har tid. Det blir ändå ett litet livstecken man lämnar då och då. Ha det så bra min bloggvän.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev extra förtjust i din liknelse om bloggandet och ringar på vattnet. Du satte ord på de tankar jag också har. Bloggandet och att läsa bloggar ska vara lustfyllt. liksom att kommentera. Jag läser de kommentarer jag får och jag svarar på dem. Och ofta om jag läst ne blogg skriver jag en liten hälsning.
      Bloggen kan ibland bli lite av en dagbok men inte direkt. Jag vill att den ska vaar personlig men kansk einte privat. Dock blir den det ibland. Och så får det vara.
      Stor kram och många tankar till dig.

      Radera
    2. Svar till Gunnel:
      Frihet i bloggen att skriva, läsa och att kommentera det är det som är kryddan; personligt!
      Ha det bra min bloggvän och tack för kommentaren!
      Kram

      Radera
    3. Svar till Ditte:
      Fint att du också gillade bilden :-)Frihet, lust och glädje det kör vi på. Personligt här till- det är ju kärnan i skrivet och läset. ibland slinker det in lite miniprivat, men det är ju upp till var och en. Tack kära blogg- och irlvän för din kommentar!
      Stor kram!

      Radera
  5. Bloggandet...jag funderar också en hel del på det där. Lustfyllt ska det vara, personligt samtidigt som man inte vill vara för utlämnande...kommentarer är betydelsefulla som bekräftelse och det är fint med all nya bekantskaper man får här via blogglandet...
    Hoppas att du har en fin helg!

    Kram Christina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi möts även i funderingar kring vår gemenskap i blogglandia <3

      Radera
  6. respons är alltid fint och ringar på vattnet gillas!

    Kram och god söndag!

    SvaraRadera
  7. De två RR respons och ringar :-)
    kram

    SvaraRadera
  8. Hej! Mitt bloggarliv är inne på tolfte året och jisses så mycket kul jag haft under de åren. Och så många som har följt mej under hela långa resan, som inte är slut ännu...Min blogg är en typ av dagbok med små utsvävningar hit och dit. Eftersom jag lever ett liv i det lilla, fotar jag en del så inte mina läsare ska tröttna. Respons ger jag alltid då jag besöker mina vänner, och jag gläds när jag hittar nya, som dig! Ha nu en skön söndag med ditt halvätna äpple, själv får jag avstå sådana så länge min dentala status är som den är...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, alltså en långblogg!! Heja dig! Leva i det lilla gör jag också tycker jag :-) Vi har våra mått :-)
      Visst är det roligt att träffa nya och följas åt dela lite och ha utbyte med olika bloggare. Trvis bra med att hålla följe med dig också! Halva äpplen jaa... hoppas du kommer ikapp med det hela vad tänderna ambelangar :-)
      Kram från residenset

      Radera
  9. Vilken härlig bild,-)))
    Vill se din senaste utställning och din bild har gett mig en annan syn på äpplen ,-))))
    Nu kan man inte bara äta dom utan konversera med dom! Bättre för mig
    ;-))))))
    KRAM och ha det kanon.-
    Primrose ,-))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller på med inlägget:-)
      Jag har det kanon och blir glad o full i skratt av din kommentar - nu läste jag den du skrev på andra inlägget först så det gick ju fint!
      Underbart med fler villervallor <3
      Kram!

      Radera
  10. Det är härligt med ett forum där ord, tanke och bild får ta sin plats och förmedla en känsla. Och det är alldeles ljuvligt när andra finns där och vill ta del.
    Man finner sin plats för detta, både i tid och rum. Lusten måste finnas för att känslan ska vara där. Det är värt att vänta på.
    Önskar dig en härlig måndag och en fortsatt bra vecka.
    Kram Mia

    SvaraRadera
  11. Tusen tack för denna fina kommentarer där "allt faller på sin plats"!
    Fin måndagskram :-)

    SvaraRadera
  12. Det är inte alltid lätt att hinna med boggvärlden och, på något underligt vis känns det som om man kommer efter om man inte hinner läsa inläggen bloggare lägger ut när de lägger ut dem, fast det egentligen går att läsa i fatt. Jo, det gör det ju ... men om man vill kommentera också så blir det väldigt mycket att kommentera på en gång. Så, ja ... ett dilemma ... fast det "bara" är på nätet.
    Hos mig är tiden för bloggar (även min egen) kort just nu, och kommer så vara månaden ut. Så ser livet ut ibland - och jag är så glad för sina kommentarer hos mig samtidigt som jag sörjer bristen på tid att kunna svara så genomtänkt och fint som de kommentarerna är skrivna! Skickar denna kommentar med extra hjärta och varma tankar!

    SvaraRadera
  13. Tusen tack Eva för din kommentar med extra hjärta och varma tankar! Det går av och an och ibland räcker inte tiden el. lusten till. Ibland går en omlott i pauser eller mindre aktiv. "Bara på nätet" ja, du tänk så fina vänner en hittar där. Jag vet att du har fullt upp nu - men du finns ju där nånstans :-)

    SvaraRadera

En kommentar är alltid fint å få - tack för besöket :-)

Eldfängd tanklock

Min gamla Golf - som jag hade i slutet av 80 talet. Hel mellan hålen  och hål i kylaren som jag lagade med malen ingefära var tredje dag un...