lördag 28 oktober 2017

Vid vägs ände - bloggslut

Lite främmande inför tanken och känslan är jag kanske - men den inre rösten är tydlig nog. Sluta skriva vill jag absolut inte. Inte heller sluta läsa.
Blogglandias lovsång har jag sjungit och den ångrar jag inte en dag,
även om jag inte själv kommer att delta i bloggform skriv eller läsande med kommentarer på samma sätt som förr.
Min blogg&blandat kommer att finnas kvar för eventuell någon slags bruk.
Tack alla kära bloggvänner för den gemenskap jag fått dela med er, allt jag fått lära mig. En livslinje är en livslinje och jag tycker det har varit fantastiska år i denna världen, nära 4 år. 
Ingen gömd ingen glömd. 
Några av er närmare mig än andra - precis som det ska vara.
Men alla har betytt något fint!
Vad framtiden ger vet ingen - men den finns!
:-) <3

Som fisken i havet simmar också människan

58 kommentarer:

  1. Men vad säger du??? Nu blir jag alldeles bestört! Vi som just lärt känna varandra! Varför slutar du skriva? Har du inte tid, lust, vill göra annat? Jag trodde du var road av att skriva blogginlägg och dela med dig av dina finurliga tankar. Nu blir jag lessen i ögat...
    Hoppas du ändrar dig, snart! Residenset blir aldrig detsamma mer...varma kramar från pörteborna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst har jag varit road av att skriva blogginlägg, jätteroad faktisk:-) ... jag är road av att skriva och som jag skrev så kommer det att bli av men inte i bloggformen. Tack för härlig support Paula i din kommentar här <3
      Varm kram från residenset!

      Radera
  2. Hoppas det blir som förra gången du tänkte avsluta! Då tog det inte så lång stund innan du var tillbaka. Ta en vilopaus men säg inte adjö!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pauser, time out och tillfälliga avhopp har jag haft flera av, men kan inte minnas att jag har velat göra avslut :-)
      Tack för supporten olgakatt!

      Radera
  3. Bästra söstra mi!Så trist! Saknaden blir stor. Väldigt stor. Men om din inre röst talat till och med dig så förstår jag att ni resonerat om det hela. För mig blir det en stor saknad. Och jag vet att det bir så för många. Dock har tiden sin gång. Och som du så fint skriver "Vad framtiden ger vet ingen. men den finns". Du finns alltid med mig och hos mig och det var du än är.
    Stor kram och många tankar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det söstra mi, en inre dialog får avgöra!
      Tiden har sin gång så är det ju.Som sagt, skriva kommer jag inte att sluta med, men bloggformen upphör.
      Vi följs åt på andra sätt vi två systrarna <3
      Tack för goa ord och supporten!
      Stor kram!

      Radera
  4. Åååhhh ... nej ... världens bästa Tove - nu blev jag faktiskt ledsen. Överraskad och ledsen. Förstår ju att du diskuterat detta länge med dig själv, men oj så tråkigt för alla oss som älskar dina kluriga, fnuliga ord och tankar. Du lämnar ett stort tomt intet efter dig i Blogglandia.
    Varma kramar ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Joooo bästa Anki - bloggformen avslutas, men skriva som sagt kommer det att bli.
      Tack för goa ord och supporten <3
      Varma kramar!

      Radera
  5. Nej! Vilket uppvaknande en söndagsmorgon! Jag trodde först när jag läste tubriken att det var en ny klurig vinkling som du är så skicklig på. Men det var ju allvar. Jag kommer att sakna dig jättemycket, och håller tummarna hårt för att du ångrar dig och återkommer. Om inte...så får du ha det så jättebra min älskade bloggkompis. Sänder många kramar från ett blåsigt Skåne.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack min älskade bloggkompis <3
      Bloggformen avslutas som sagt, men skriva kommer jag göra.
      Blåsiit och småsolig kram från norr

      Radera
  6. Bloggslut... så trist... men din inre röst ska du lyssna på. Vi sköter om oss // Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Åke - vi sköter om oss kram!

      Radera
  7. Jättesynd att du slutar blogga efter "bara" fyra år. Älskade dina finurliga och speciella tolkningar till Sannas veckofoto. Du var ju en relativ ny bekantskap som jag upptäckte just tack vare Sannas utmaning och jag gillade verkligen ditt sätt att skriva och illustrera.

    Du är tyvärr inte ensam om att sluta blogga och övergå till Instagram i stället. Som sagt, jag tycker det är himla synd!
    Tusen tack för tiden som varit. Önskar dig allt gott!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack BP!Jag har också uppskattat dina inlägg;du är speciell :-)
      Jag har ett Instagramkonto, men avslutar inte bloggformen till fördel för det!
      Allt gott till dig också!

      Radera
  8. Nejmen hallååå... kom tillbaka! Du är ju så läsvärd och älskansvärd och det blir mycket tråkigare att blogga utan dig! Bra ibland? Lite grann?? Snälla!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara ibland, ska det såklart vara!!! För du är ju alltid bra.

      Radera
    2. Tack for goa ord Karin!
      Jag kommer att skriva, men inte i bloggformen :-)
      Bara bra :-)

      Radera
  9. Önskar dig all lycka till. Jag brottas från och till med tankar på att avsluta, men lyckas inte ;)

    SvaraRadera
  10. Va? ... Men ... nu vet jag inte vad jag ska skriva :(
    Var ska du skriva om inte här? Klara Ovidia fick jag inte tag i heller?
    Man måste följa sitt hjärta ... självklart ... men jag blir faktiskt jätteledsen nu :(
    Var kommer jag att hitta dig?
    <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill fortsätta skriva, men inte i bloggformen.
      Var det ska bli vet jag inte än. Klara Ovidia sidan har jag taget bort, men tanken är att ta med mig den också vidare. Några tavlor finns på Instagram Klara Ovidia :-)
      <3

      Radera
    2. Lova att du meddelar hur du går vidare. Kram ❤❤❤❤❤

      Radera
  11. Men,. så ledsen jag blir. Det är ju inte så länge sedan som jag "hittade" dig och sen dess har det varit så givande och intressant att läsa dina inlägg och följa dig.
    Du har också haft så många hjärtevarma och uppmuntrande ord till mig på min blogg som jag har sugit åt mig som en svamp.
    Jag kommer att sakna dig oerhört mycket och kan inte låta bli att hoppas att du återkommer.
    Tack snälla och ha det så fint och bra som det bara går.
    Varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack wiolettan för din fina kommentar, det är ömsesidigt!
      Varma kramar i mängder!

      Radera
  12. Sååå tråkigt, även om jag haft svårt att hitta till dig senaste tiden... Gillar din blogg, gillar dina kommentarer. Men... man ska lyssna på sig själv. Känns det här riktigt för dig ska du förstås gå vidare, jag hoppas att vi i bloggosfären får chans att hänga med dig dit du drar!?

    Kram och tack för alla fina, roliga, tänkvärda blogginlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Mia - ofta eller inte det har ingen betydelse!
      Kram och själv tack för dina inlägg som jag fått kommentera!

      Radera
  13. Käraste vän så tråkigt! Du kommer att vara saknad! Lova att hälsa på mig ibland! Och meddela om du finner en annan skrivform.
    Kramar Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära Karin för fin kommentar - jag lovar!
      Goa Kramar!

      Radera
  14. Jag läser igenom kommentarerna och förstår att detta inte är oöverlagt. Din bloggtid är över och du hittar på något annat. Noveller? En bok? För skriva ska du ju, du kan inte låta bli och gör det så kreativt precis som med målandet. Tack, kära Tove och lycka till med vad du än gör!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inget oöverlagt :-) Hur vägen blir vidare vet jag inte just nu, men något blir det! För skriva och måla ska jag ju :-)
      Tack för all inspiration du gett <3
      Kram

      Radera
  15. Instämmer med Karin här ovan. Jag slutade också för ett par månader men är tillbaka igen. Men visst, ibland känns det lite knöligt. Man kan ransonera sina framträdanden.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Nu fanns det två Karin här ovan :-) Ditt ransonera sina framträdanden går rakt i mitt skrivar hjärta :-)
      Ha det gott du med som givit så många härliga läsupplevelser!

      Radera
  16. Var sak har sin tid och jag tror att man känner när det är dags helt enkelt. Då är det rätt att sluta.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är på viset :-)
      Tack och Kram!

      Radera
  17. Jag är just nu själv rätt bloggtrött, men har inte tagit mitt beslut ännu! Det gör att jag förstår dig mer än väl! Du vet väl att dina vänner, läsarna, finns kvar om du skulle ombestämma dig. Lycka till med ditt "nya" liv utan bloggandet! Stor varm karm!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Veiken, jag vet att vännerna finns kvar :-)
      Stor varm kram!

      Radera
  18. Jag kom in här av en slump.
    Allt har sin tid - fastän jag kan förstå att många av dina bloggvänner saknar dig om du inte uppdaterar lika ofta som förr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Slumper för en in:-)
      Allt har sin tid så sant.

      Radera
  19. Jag kommer att sakna dig väldigt mycket men jag förstår också ditt beslut. Man ska göra det som känns bäst för en själv. Av och till funderar jag på samma sätt. Ska jag eller ska jag inte. Men skrivlusten tar hand om beslutet för det mesta. Och eftersom jag inte tänker skriva en bok så blir det bloggen. Hoppas du ger dig tid att titta in någon gång. Tacksam kram från Karin som har sett framemot dina inlägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karin!
      Bloggformen är ett bra forum:-)
      Skrivlusten och bloggutbudet tar hand om beslutet ..
      Bok eller inte bok :-)
      Din blogg har alltid inspirerat mig det vet du! Du skriver tilltalande.
      Tittar in hos dig någon gång.
      <3

      Radera
  20. Det är ju inte första april idag!!!
    Vad tråkigt! Hoppas du kommer tillbaka i någon form! Kommer att sakna dej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, är första november :-)
      Tack Lena!

      Radera
  21. Tack Tove för det du skrivit och givit!

    SvaraRadera
  22. Det känns nästan märkligt Tove, att titta in till dig och se hur våra tankar tycks gå lite hand i hand. Blir nyfiken på hur du tänker kring ditt skrivande framöver. Själv behöver jag en stund vid sidan av. Men ett forum för att skriva, det är som en välgörande ventil. Där kan en hemsida på sitt sätt vara perfekt, men jag kan också sakna något.
    Jag sätter högt pris på att jag har kommit i kontakt med dig genom bloggen. Ibland känns somligt genuint och äkta - så känner jag med dig. Om det blir möjligt att "följa" dig framöver, så låt mig gärna veta.
    Allt gott!
    Varm kram från Mia

    SvaraRadera
  23. Tack Mia! Så fin kommentar att få, värmer och stärker!
    Skrivandet är viktigt och fyller en stor funktion: En ventil, stor lust o glädje, det bringare ordning på tankar och ger nya att ta med sig vidare.
    Jag har också satt stort värde på dig å på soltrappan, du skriver så fint!Vi har bytt det där genuina och äkta :-)
    Jag lovar meddela då jag kommer igång med skrivet igen.
    Stor varm kram!

    SvaraRadera
  24. Tack själv för alla dina fina inlägg och framförallt för dina fina kommentarer hos mig. Känns fint med bloggvänner som hejar på och kommer med glada tillrop och djupa funderingar kring det man skriver.
    Jag hoppas att du fortsätter skriva, men har respekt för att det kan finnas skäl till att prioritera om.

    Gigantisk kram till dig du fina Tove Olberg <3
    Christina

    SvaraRadera
  25. Ååå tack så mycket Christina! Så fin kommentar att få!
    Gigantisk kram till dig också <3

    SvaraRadera
  26. Oj! så tråkigt för mig! Men jag förstår dig, jag har ju också tagit om än en ofrivillig timeout...
    Stort TACK för alla klurig och klokheter som du bjudit på, både här på din sida men också på min!
    Bamsig kram<3

    SvaraRadera
  27. Det blir nog bara en time-out om jag känner dig rätt. I alla händelser är du välkommen tillbaka när du känner för det. Alla mår vi bra av att vila då och då. Även bloggen...
    Kram och tack för alla trevliga och fina inlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om det varit meningen med en time-out eller paus som jag haft tidigare så hade rubriken blivit så :-)
      Kram

      Radera
  28. Man ska absolut lyssna på sin inre röst. Även om jag sällar mig till alla de som tycker det är tråkigt och jag har ju nyss "hittat" till dig. Men så är det det finns en tid för allt och ibland är det bara så att man ska göra något annat. Jag hoppas att du hojtar till så att vi får ta del av det där andra. Jag har uppskattat dina fina kommentarer väldigt mycket även om jag inte klarar av att vara en så flitig bloggare som jag önskar så blir det ju ett inlägg lite då och då. Än så länge får Plommenaden tuffa på. Stort lycka till med det du kommer att ta dig för.
    Kram Kersti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å tack Kersti för dessa orden! Det finns en tid för allt så sant. Låt Plommenaden tuffa på då och då. Jag lovar höra av mig om min fortsättning :-)
      Stor kram

      Radera
  29. Jag hoppas på att någon gång få se dina tavlor på en utställning hyfsat nära mig. :-)
    Lycka till med skrivandet!

    SvaraRadera

Vaskebrett, sprettrumpe og puppeholder

I dag blir det rent kroppsligt här ifrån residenset. Som norska i grunden roar jag mig med språket, dialekter och betydelse. Norkskans vas...