måndag 13 november 2017

Hon sov under trappan


Hon sov under trappan.

En sen kväll, nästan natt, jag hade parkerat bilen i garaget.
På väg uppför trappan såg jag två fötter som stack fram.
Jag smög tyst och hukade mig så jag kunde se ansiktet och gestalten.
Det var en hon, hon levde och sov.
Jag fortsatte upp i lägenheten. Kokade en kanna kaffe och slog upp i termosen. Bredde tre mackor med skinka och ost.
Hon låg på hårda golvet, så jag plockade fram en kudde, ett täcke och en tunn skumgummimadrass Kom på att hon kanske behövde en väska att bära med sig sängkläderna i så jag tog den stora väskan som jag aldrig använder.
Nästa natt skulle hon kanske sova någon annanstans.
Så smög jag mig ner igen
Hon sov fortfarande. Jag fann ingen anledning att väcka henne. Ställde bara ner dryck, föda och sängkläder i väskan och gick upp för trappan igen.

Det kändes lite upprymd så jag kunde inte somna direkt. Jag hade gjort något "olagligt" och kanske inte så smart med tanke på min situation som hyresgäst.
Civil olydnad har jag hört talas om, det var nog det jag gjort mig skyldig till.
Skyldig? Till en medmänsklig insats?
Men det for all världens väg och sömnen kom.

Dagen efter gick jag ner i källaren. Hon var borta liksom sängkläderna och väskan.
Termosen och fatet i plastpåsen stod kvar.
I trappan upp mötte jag min granne, han tittade frågande på termosen och fatet:
- Hm, äter du frukost i källaren?
- En kan behöva förändring, svarade jag och log mjugglikt.

På kvällen gjorde jag om det samma och ställde ner det längst in under trappan.
Morgonen därpå fann jag en lapp instucken under den tomma termosen där det stod
Tack så mycket!
I fem nätter fortsatte detta.
När jag kom ner den sjätte morgonen stod grannen jag mött i trappan,vår hyresvärd och väntade på mig.
Något inom mig brände till och jag gav de inte en chans att ge sig på mig:
- Oj då,  jag har visst kokat för lite kaffe!
- Det här är ju inte tillåtet, börjar hyresvärden ... och min granne harklar sig högljudd, rätar på ryggen och gör sig myndig ...
- Jag skulle gjort samma  sak om det var någon av er, fortsätter jag.
- Vi?? frågar de sammansvärjande trollen ....
Jag plockar till mig termosen och fatet. Ingen lapp idag.
Jag stannar upp i rörelsen:
- Det fattas något, säger jag, har ni taget det?
- Vi??? nästan skriker trollen ... skulle vi!!
- Fram med det nu, säger jag bestämt.
Om ni tycker att jag gjort fel, det är en sak, men ni har ju faktisk begått en stöld!
Hyresvärden:
- Det är förbjudet att sova här.
Jag:
- Ja, det är det kanske, men det är inte förbjudet att hjälpa sin nästa eller hur?
Min granne karskar upp sig igen ...
- Var har ni gjort av lappen??
Trollen tittar på varan.
- Lappen??
- Ja, det brukar ligga en lapp under termosen.
Tystnad.
- Tänka sig att ni är så hårdhudade och ogina att ni tycker det är ok att stjäla från stackaren som fått ro i några timmar och mat i skrotten för att denne har gjort något som inte är tillåtet.
Ni är fan inte ett dugg bättre!

Så blir det stilla en lång stund, jag ser från den ena till den andra och tänker inte vika.
Minuterna går.
Då tar min granne upp lappen ur fickan.
- Läs beordrar jag!
"Tusen Tack för kaffe, mackor och för lånet av sängkläderna. Idag får jag en egen liten bostad så jag kan få ordning på mitt liv igen".
Undertecknat Maria.
- Var är väskan frågar jag?
Hyresvärden öppnar dörren till garaget, där står väskan bakom dörren. Med madrassen, kudden och täcket i.
Den hade fått trolltransport dit.
Nära nog att slänga ännu en till trollpacken;
"Älska din nästa som dig själv" - men jag besinnade mig; en sitter inte i glashus och kastar sten.


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp.

Copyright Husfrun i Residenset






6 kommentarer:

  1. En fin berättelse! Civil olydnad finns det för litet av och för mycket av missunnsamhet.

    SvaraRadera
  2. Civil olydnad kan fylla en viktig funktion. Att visa omtanke är aldrig fel. Samtidigt så skulle nog många bli rädda för att det skulle bli ett tillhåll...

    SvaraRadera
  3. Välkommen tillbaka i bubblan! För det är väl en bubbla, denna vi plitar i o ritar i o visar foton i...o skaffar nya vänner i! Vilken trevlig historia du berättar, nästan som en fabel utan djuren! Bara att det saknas knorren, belöningen, den du ska ha för att du hjälpt din nästa. Det göra jag också gärna. Man mår aldrig bättre än när man gör någon annan glad. Så tycker jag...
    hälsar en söndervärkt finnkäring i pörtet

    SvaraRadera
  4. Härligt, att hjälpa andra är aldrig fel!
    Fin berättelse ,-)
    Och visst fortsätter jag att titta in till en all konstnär som kan lite av varje,-))
    Ha det jättefint KRAM Primrose ,-)

    SvaraRadera
  5. Tänkvärt Tove! Idag känns det som om empatin har försvunnit människor emellan. Och lite civil olydnad tycker om. Är nog uppvuxen med sådan. Att hjölpa varandra kan aldrig vara fel. Ofta är det vår egen rädsla för det okända som kraftigt begränsar oss.
    Tack för fin läsning.
    Stor kram

    SvaraRadera
  6. Mera civil olydnad! Så där skulle jag ha gjort också, kanske bäddat soffan i min lägenhet. Man behöver ju bara tänka sig själv i samma situation, eller sitt barn.
    En fin berättelse Tove, som värmer djupt i hjärtat och magtrakten.

    SvaraRadera

Vaskebrett, sprettrumpe og puppeholder

I dag blir det rent kroppsligt här ifrån residenset. Som norska i grunden roar jag mig med språket, dialekter och betydelse. Norkskans vas...